Ledare: Knappast en ”chock” att kommunalrådet lämnar

Vi som följt Mörbylångapolitiken har undrat när socialdemokraten Matilda Wärenfalk ska lämna kommunalrådsposten. Eller snarare när det skulle offentliggöras att hon inte längre är kommunalråd.

Den tvära politiska giren förra hösten då Socialdemokraterna lämnade Centern för att istället bli ihop med Moderaterna kan inte beskrivas på något annat sätt än ”kletig”.

Den interna kritiken inom den socialdemokratiska gruppen var extremt massiv - sex av de allra tyngsta S-politikerna hoppade av inom loppet av bara några omtumlande veckor.

När några av de största lokala frågorna (organisationen och skolskjutsar) under vintern skulle debatteras i fullmäktige så var inte Wärenfalk på plats.

Kommunalrådet ville inte svara på frågor från oss i media eller gick inte att nås överhuvudtaget. Det där har varit ett återkommande bekymmer. Så sent som i somras ville nordens största tidning Aftonbladet skriva om Öland ur ett försvarspolitiskt intresse, men Wärenfalk avböjde att kommentera den för ön så viktiga frågan.

Kommunalrådskollegan i Borgholm, Ilko Corkovic (S), som jobbar på ett helt annat sätt med media, fick ännu en gång prata för hela Öland.

”Ett kommunalråd behöver vara närvarande” löd rubriken på en ledare i Ölandsbladet i februari. Redan då fanns det extern och intern kritik mot kommunalrådets frånvaro.

I juni/juli började Ölandsbladet summera kommunalrådets närvaro vid kommunhuset i Mörbylånga, men 15 juli kommunicerade Wärenfalk via sin egna facebooksida att hon slutar.

Med en aktivare partigrupp kunde Socialdemokraterna ha hjälpt henne kliva av betydligt tidigare. För signalerna om att allt inte stod rätt till kan inte ha undgått någon med någon som helst insyn i politiken.

Nu måste ju en jättekoloss som en kommun styras och där har vice kommunalrådet Ulrik Brandén (M) klivit fram som företrädare för Mörbylånga kommun.

Michael Granstedt går in som nytt kommunalråd för Socialdemokraterna i höst. Ett i mina ögon självklart val av de kandidater som nu fanns att tillgå, så många fler fanns det i ärlighetens namn inte att välja mellan. Mattias Nilsson, Morgan Nyberg, Veronika Hildingsson och Fredrik Jämtin har alla valt att kliva av, samt att färska Anna-Karin Almsvik fortfarande lär sig det politiska spelet i den utsatta rollen inom bildningsnämnden.

I Wärenfalks politiska testamente ska vi tillskriva henne delaktighet i Färjestadens utbyggnad med flera nya bostadsområden och en ny högstadieskola, samt en för kommunen positiv befolkningsutveckling. Mörbylånga kommun har också äntligen kommit till skott när det gäller vattenförsörjningen.

Emot henne ska ställas kritiken om kommunens saktfärdighet - att det hänt alldeles för lite. Att Mörbylånga kommun sjabblade bort alla dessa miljoner i trafiksäkrandet av Väg 136 är ett riktigt sänke.

Södra Öland har ett tufft årtionde bakom sig, med nedläggningen av största arbetsplatsen Cementafabriken som lägsta punkt.

Att vara en förespråkare för Mörbylånga kommun, men också Öland, ingår i en roll som öländskt kommunalråd. Här har inte Wärenfalk känts bekväm.

Hur det avgående kommunalrådet mår kan bara hon själv svara på. Hennes senaste år kan ingen människa gå obemärkt igenom.

Och nej, jag tror ingen är ”chockad”.