Ledare: ”Jo, vi begriper att det är reklam, men då får det väl vara det!”
Mannen i telefonen låter arg.
Ölandsbladet är ett pk-media. Samtidigt är vi köpta.
Mina försök att förklara vår artikel lyssnar han inte på.
I stället går han på om det ”skamliga” i att skriva om Kårehamns julmat till de äldre och Stora Frögårdens ”försäljningsknep” att ge vård- och skolpersonal halva priset på pizzor.
”Det fattar ni väl att det är mat som skulle ha slängts annars”, ryter mannen.
”Hade det varit bättre, att maten hade slängts?”, undrar jag och inser i samma andetag som jag har sagt orden att det kan innebära mannens för tidiga död.
Mannen slänger på luren och jag är inte helt säker, men tror att han tar en extra näve blodtryckstabletter i samma veva.
”Äntligen något positivt i Ölandsbladet” skriver en kommunal tjänstekvinna och lägger ut en länk på instagram om hur ICA-butiken levererar mat till de äldre genom en förening.
En annan Ica-butik sponsrar Ria med både julklappar och julmat.
Affärer håller extraöppet för människor i riskgrupper.
”Det är inga artiklar som initiativtagarna betalat tidningen för. Vi beskriver ett skeende eller initiativ. Reklamvärdet ligger i betraktarens ögon.”Peter Boström
Och vi som lokaltidning rapporterar om det. Man kan kalla det information, upplysning.
Men är det ”reklam” som ett ”jävla annonsblad” bidrar med?
Vad tycker du själv? Jag tycker det inte, men sedan är jag som ansvarig utgivare för det där ”reklambladet” hyfsat färgad.
Jo, jag begriper att det blir bra reklam för de här företagen, affärerna och föreningarna. Och vet du vad, om så vore, är det faktiskt helt okej med mig.
Det är inga artiklar som initiativtagarna betalat tidningen för. Vi beskriver ett skeende eller initiativ. Reklamvärdet ligger i betraktarens ögon.
Ur ett medmänskligt perspektiv föredrar jag själv att läsa om goda initiativ, sådant som värmer hjärtat. Du som läser din tidning vet att den också innehåller vad man skulle kunna beskriva som motsatsen.
Vi ställer företag och myndigheter mot väggen. Vi låter dem bemöta kritik.
Ganska ofta har de som kritiserats haft någorlunda rimliga förklaringar. Det är i alla fall min erfarenhet i kölvattnet av pandemins framfart på Öland.
Att företag och restauranger i stället för att slänga mat som blivit över skänker glädje till ensamma äldre människor...
Det är förbanne mig det finaste jag hört sedan jag konfirmerades!
