”Jag tänker, alltså finns jag”, skaldade den franske filosofen René Descartes.

”Jag förstörde och fick uppmärksamhet, alltså finns jag”, filosoferade kanske skadegöraren i Färjestaden.

En sak vet vi, de som sysslar med all den form av skadegörelse som nu drabbar Färjestaden, mår inte bra. Om jag skruvar tiden tillbaka 40 år och minns hur busskuren hemma i byn sparkades sönder så var det allt som oftast en och samma person som låg bakom.

I efterhand har jag bättre kommit att förstå vilka trasiga hemförhållanden den unge pojken hade. Den vilda blicken, hatet i ögonen, när hans fot fick plankorna i den gråa busskuren att med ett knakande ge vika.

Ingen skvallrade då och ingen skvallrar nu. Men jag tror att det är ganska många som vet vem eller vilka som ligger bakom all skadegörelse i Färjestaden. Övertygad om att också både skolpersonal och kanske även polis har sina aningar. Några av alla ”attentaten” i Färjestaden har drabbat sådana som vanligtvis arbetar med barn/ungdomar, vilket det väl finns anledning tro att det inte är en slump.

Att någon säger något, eller att bli tagen på bar gärning, kanske är det precis det som personen skulle behöva? Jag vet att många i den yttersta pöbeln hatar det där - ”saft och bullar” - men om vi får slut på skadegörelsen och samtidigt räddar framtiden för en ung människa?

Det höjs nu röster för kameraövervakning på offentliga platser runt om i Färjestaden. En lösning som inte är helt enkel eftersom det faktiskt inte är lagligt att sätta upp kameror hur som helst.

Ja, du kan som privatperson övervaka din egen trädgård. Men om exempelvis Mörbylånga kommun vill sätta upp kameror i Färjestadens hamn så måste Länsstyrelsen ge tillstånd. Övervakning ställs då mot integritet, nyttan ska överväga och andra metoder ska ha prövats för att exempelvis stoppa förstörelse.

Men visst finns det anledning för Mörbylånga kommun att pröva. Vädjanden, nattvandringar och ökad polisnärvaro har inte hjälpt.

Det är dags att steppa upp motrörelsen, för både samhället och ungdomarnas bästa.