Ledare: ”En val på 40 ton är väl ändå ett av de tyngsta tecknen på att Östersjöns klimat kan vara rubbat?”
Det beskrivs som en ”sensation” och en ”historisk” händelse. Av trafiken och läsarkommentarerna har vi förstått att den strandade valen på sydöstra Öland är något som beskrivs som ytterst ”spännande”.
Men bakom nyheten om den strandade valen kan dölja sig en katastrof. Skriver ”kan”, för vi vet fortfarande inte omständigheterna kring valen.
Klart är att något gått helt galet.
En knölval som i fullvuxet tillstånd kan väga upp till 40 ton simmar inte bara in för att kolla strandhänget mellan Bläsinge och Mellby. Vanligtvis håller de här 15 meter långa kolosserna till på världshaven.
En knölval äter stimfisk, upp till tusen små fiskar åt gången. Det finns inte i Östersjön, det vet tyvärr alla kvoträknande yrkesfiskare som blivit färre och färre i takt med att fisken försvunnit från det vatten som omger ölänningarna.
Nu har arten knölval faktiskt ökat i antal de senaste åren. Det kan vara en förklaring till att en ung knölval utvandrar för att söka nya outforskade jaktmarker.
Positivt att knölvalen ökar, men om den sticker iväg och ökar för mycket, som skarvarna gjort i vissa delar kring Östersjön - ja, då blir det obalans i systemet.
Nu har vi en knölval på stranden vid Mellby på sydöstra Öland och att då inte ta varje möjlighet till forskning vore galenskap.
Vi behöver ta reda på hur valen dött. Det kan ju vara så att den krockat med Gotlandsfärjan. Jo, jag vet att en färja borde ha märkt en krock med så många ton, men en obduktion av valen skulle i vart fall avskriva kollision som dödsorsak.
Var valen sjuk? Har den dött av undernäring? Svaren skulle kunna ge oss mer kunskap om Östersjöns status. Ornitologen Anders Waldenström levererade i vintras en redan klassisk kommentar om en Medelhavsfågel som förvirrat sig till Fåkens ö:
”Det är som med människor, 99 procent fattar rimliga beslut. Sedan är en procent idioter och våghalsar. Det kan löna sig men den kan också stryka med.”
Till sist. En sådan bärgning och forskningsinsats kan omöjligt belasta ekonomin för en liten kommun som Mörbylånga. Jo, rent tekniskt så är det Mörbylånga kommun som äger den strandade valen och som ansvarar för kroppen. Men lagen är här luddig i konturen.
Och när det gäller Östersjöns mående så är det en så tung fråga, betydligt tyngre än de 40 ton som en knölval kan väga, att det måste vara en statlig angelägenhet!
”Det är som med människor, 99 procent fattar rimliga beslut. Sedan är en procent idioter och våghalsar. Det kan löna sig men den kan också stryka med.”Anders Waldenström, om djur som navigerar annorlunda.
