Ledare: Det räcker inte att bara en kommun säkrar väg 136!

Det är en följetong, det här om Ölands viktigaste väg och alla olyckor.

Pratade med vår gamle reporter, Rolf Nilsson, 76, som beskrev hur länge Ölandsbladet haft uppe frågan om hur den så kallade västra landsvägen borde trafiksäkras.

”Huur länge som helst...”, suckade den gamle reportern och det ska tolkas som minst 50 år.

Borgholms kommun finns nu med på regionens trafikplan som drar igång i höst.

Mörbylånga kommun gör det inte. Trafikverket tröttnade helt enkelt på att Mörbylånga aldrig kunde komma till skott om förbifart Glömminge, vägkrysset i Algutsrum och bussterminal vid brofästet. Sorgligt nog.

Det är trafiksituationer som kommer innebära uppoffringar att lösa, alla kommer inte att bli lyckliga. Men att inte välja är också ett val. Då kommer vi till exempel även fortsättningsvis att ha en stoppkloss i Glömminge, samt att Saxnäsområdets alla barn klyvs från skolan.

Frånvaron av en öländsk bussknut är påtaglig för alla resenärer och chaufförer.

Det är nödvändigt för Mörbylånga kommun att komma in i matchen. I förlängningen måste också dubbelfiler till E22:an på fastlandet lösas för att underlätta trafiksituationen på Öland.

Förhoppningsvis kan arbetet som påbörjas i höst med att först säkra Rällakrysset, samt därefter i nästa etapp av- och påfarten till Stora Rör påskynda processen också i den södra kommunen.

Det skall återigen sägas, från ledarplats har Ölandsbladet helt tiden talat om vikten av att skapa ett trafiksäkrare Öland. Det har inte varit på vår agenda att Öland ska ha 2+1-vägar. Det handlar om att behålla ett landskap med karaktär av landsbygd, men som ändå kan möta ett modernt samhälle. Om jag ska generalisera, så är det nog här flertalet av ölänningarna hamnar.

Vi behöver inte 110-vägar på Öland, men vi behöver skapa utrymmen för av- och påfarter från våra byar och samhällen, samt att kunna erbjuda trygga cykel- och gångvägar.

Vi är rädda om både vårt eget och våra anhörigas liv.