Ledare: ”Det blir kroppkaksfest på tidningen tack vare dig!”
”Ja, du...det är kanske bättre att du frågar läsarna?”, svarade jag så ärligt analyserande jag kunde.
Det är en liten ökning, som är stor för oss. 100 nya prenumeranter innebär att vi nu har 7 600 prenumeranter, vilket ska ställas i förhållande till att det finns drygt 11 000 brevlådor på Öland.
”Vi brukar säga att om det går bra för Öland så går det också bra för Ölandsbladet.”
Vi brukar säga att om det går bra för Öland så går det också bra för Ölandsbladet. Och Öland har medvind, ingen storm, men ändå en hyfsad bris i ryggen.
För 15-20 år sedan var de där dagarna i mars då alla tidningar slog knut på sig själva för att försöka framhäva sina egna förträffligheter. Det var staplar, diagram och tårtkalas till höger och vänster.
Allt skulle vridas till fördelar och det var heller inte särskilt svårt. Alla tidningar ”ökade mest” eller hade ”bäst täckningsgrad i sin kommun” och så min favorit ”minskade minst”. Den sistnämnda rubriceringen började komma när tidningsbranschen fick motstånd från sociala medier.
Numera visas det mer sällan vare sig staplar eller diagram. För de allra flesta tidningar tappar prenumeranter, mediekonsumtionen ser annorlunda ut under 2000-talet.
Lyckligt nog har Ölandsbladet gått emot strömmen. De senaste tio åren har vi gått framåt och bakåt med hundra prenumeranter i taget, faktiskt betydligt oftare framåt. Vad är framgångsreceptet? Det korta svaret är ”ingen aning”. Men något rätt borde väl tidningen göra? Det kräver dock ett längre svar.
Pratade med gamle kvällstidningsmurveln Lars Molin som sedan flera år är chefredaktör för vår systertidning Ystads Allehanda. YA har också de haft goda år bakom sig.
Om jag lite utifrån skulle analysera Ystads Allehandas framgångar så handlar det om hur de bevakar en geografisk avskild del av Sverige, en glesbygd med besöksnäring, jordbruk, konst och rikt föreningsliv.
Mellan varven får YA kritik för att skriva för mycket om sport (handboll och fotboll ned i lägsta serierna), ha mage att belysa problematik mellan fritidshusägare och fastboende, samt ha för många konstrecensioner och bilder från hembygdsrörelsen.
”Det där skulle väl lika gärna kunna vara en beskrivning av Ölandsbladet?”, analyserade min skånska kollega. Och det gjorde mig väldigt glad.
Fast fira med spettekaka får de göra på Österlen. Vi håller oss till en kroppkaka. Eller två. Eller tre...