Ledare: ”Det är faktiskt inte klokt att lägga oljegrus rakt genom radbyar!”
Ett praktfiasko utan dess like. Hur kunde det bli såhär?
Det skakar i hela bilen av ojämnheter. Hjulrummen rasslar. Däcken klibbar mot ytan.
Trots att jag håller mig så långt ut i vägkanten som möjligt så smattrar det till mot rutan av stenskott när jag får möte.
Stannar till i Kvinneby för att fotografera, får en pratstund med lantbrukaren och fotbollsvännen Lennart Wahlin.
”Kör försiktigt, för tusan”, varnar han när jag rullar vidare.
Ni har säkert själva sett bilderna från de krossade rutorna. Kan också säga att de är så många läsare som har hört av sig till oss på lokaltidningen om skräckupplevelser kring vägen. Senast kom nu rapporten om hur oljegruset hamnat i ensilage-skörden.
Det heter att oljegruset, som ju är bindmedel plus grus, är ”billigare” än asfalt. Ytterst är det enda anledningen till att landsbygden får det här eländet på sina vägar, även om det också lite snyggt läggs till en miljöaspekt eftersom anläggandet kräver lite mindre energiförbrukning.
Samtidigt, i det långa loppet?
Oljegruset kräver betydligt mer underhåll. Vägbanan får gropar och ojämnheter, tjälsprängningen åldrar vägen snabbt.
Vi har sett exempel på vägen mellan Färjestaden och Gårdby tidigare. För sju år sedan när oljegruset lades där så hette det att vägen skulle ”sätta sig” efter en tid och bli bra. Den där tiden då vägen var bra blev kort. Först var det grusrassel, sedan kom håligheterna och sprickorna ganska kort inpå. Nu är vägen dålig igen.
Alldeles uppenbart har det gjorts enorma felbedömningar när de öländska vägarna ska analyseras. För den tunga trafik i form av traktorer, maskiner och transporter som använder våra vägar tycks ”någon” helt glömt bort i analysen.
Trafikverket har i vår redan visat prov på extrem tondövhet, när man i sina förstudier kring väg 136 tagit noll hänsyn till lantbruk och de människor som mest använder vägen. Samma sak nu på sydöstra Öland.
I stekande öländskt juniväder så blöder oljegruset. Ensilagen måste in nu och traktorekipagen sjunker ned i grussörjan.
”Det är möjligt att det inte är E4:an. Men det är ju E4:an för oss som bor och jobbar här. Några alternativa vägar finns inte.”Peter Boström
När vi också får berättelser om hur barn och vuxna får stenar och oljeklumpar på sig i trädgårdarna, då är måttet råget. Det är faktiskt inte klokt att lägga oljegrus på en väg som går rakt igenom radbyar som Stenåsa, Kvinneby, Alby, Triberga och Hulterstad.
Det är möjligt att det inte är E4:an. Men det är ju E4:an för oss som bor och jobbar här. Några alternativa vägar finns inte.
