Ledare: Bra tävling gör sämre väg mindre dålig!

Det blev ambulanshämtning och ingen särskilt bra reklam för det öländska trafiklandskapet.

I samband med årets Ironman har dessbättre inga kända olyckor rapporterats in. Men tävlande som Ölandsbladet pratat med efter loppet beskriver det närmast som en aha-upplevelse om hur dåliga vägarna kan vara på landsbygden.

”Det var så tydligt att vägarna på västra Öland var så mycket bättre än östra sidan”, beskriver Mattis Andersson, Ölandsbladets sportreporter som i år gjorde Ironman för åttonde gången.

Ändå är östra landsvägen bättre 2023 än vad den till exempel var 2021. Ni minns väl hur då äntligen reparationsarbete satte igång på vägen, men att resultatet inledningsvis blev ännu sämre än innan.

Arbetet med att lägga nytt så kallat oljegrus gjordes vid helt fel tidpunkt, varför jordbruksmaskinerna sjönk ned och bilade djupa spår, samt att stenar spred ren livsfara. Nu har felaktigheter rättats till och vägbanan satt sig.

Så sagt till Trafikverket och underleverantörernas försvar så är vägbanan på sydöstra Öland bättre än vad den har varit tidigare. Sedan innebär inte bättre att vara bra. Fortfarande lämnar vägen på sydöstra Öland mycket övrigt att önska.

Hand upp alla som tror att vägen rustats upp utan Ironmansträckningen! Möjligt, men medial belysning genom mer än lokaltidningens insändarsidor spelar roll, tro mig!

Intressen utifrån spelade också roll när vägnätet i Ottenby ritades om. Fyrvägen mot Långe Jan som vi känner den idag invigdes först 1954, detta sedan fågelstationen uppförts 1946.

Och landsvägen gick rakt igenom Ottenby kungsgård fram till 1960, innan kurvan som förenar öst och väst drogs upp norr om kungsgården.

Så visst har publika utvecklingar spelat roll för södra Öland. Det är sådant vi ska ha i bagaget när den årliga kommun-notan på dryga 350 000 kronor betalas in från Mörbylånga kommun.