Ledare: ”Är du 97 år så ska du bara hålla käften!”
Min kompis Olle är 97 år och fyller 98 i höst. Det är ett tag sedan vi sågs på Öland. Då var det en pigg äldre man som gärna gav sina synpunkter på Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna.
När vi andra pratade om Zlatan, Brolin och Jonas Thern så kunde Olle ge perspektiv direkt - om Nisse Lidholm, Nacka Skoglund och historiska fotbollsmatcher.
”VM-finalen -58, jag var ju där!”, sa Olle och satte ungdomarna på plats.
Så länge jag känt Olle (som egentligen heter Olof) har han alltid varit pigg. Ni vet den där personen som varje dag tar sina motionsrundor och som hänger med i de senaste nyhetsrapporteringarna.
Har aldrig hört honom säga ”det var bättre förr”. Inte förrän olyckan 2017. Då hände något.
Det handlar om Blekinge, men säger väldigt mycket om Sverige idag.
Han som jobbat i hela sitt liv, alltid gjort rätt för sig och i allra högsta grad bidragit till att bygga upp det samhälle vi har i dag.
Det minsta man hade hoppats den dagen olyckan är framme är att det i alla fall är någon som lyssnar på Olle, 97. Att han åtminstone får den respekten att det är någon som bryr sig.
Kortfattat så ledde en färdtjänstresa till fullständig katastrof. Olles 91-åriga sambo hamnade på golvet i färdtjänstbussen med bruten fot i 90 graders vinkel.
”Om hon blivit ordentligt fastspänd med säkerhetsbälte så hade det förstås inte hänt”, säger Olle.
Men vem lyssnar på det?
Inte någon i den samhällsapparat som finns runt Olle i varje fall, den som han varit med om att bygga upp och haft till uppgift att vara där den dagen det händer. Det var så Olle trodde.
Förundersökningen lades ned direkt. Brevet från landstinget förklarade att 91-åringen inte var något ”prioriterat fall” och därför inte skulle få rehab. Kommunens försäkringsbolag avskrev ärendet.
Jag hör på rösten i telefonen att någonting har hänt. Den alltid pigge och offensive Olle tror inte längre på det Sverige som han sedan 1922 varit med och forma.
Jag har på avstånd följt Olles kamp om allt från färdtjänst, sjukvård och till möjlighet att få rehabhjälpmedel, mot tjänstemän och politiker. Det är faktiskt en bedrövlig hantering han och sambon råkat ut för. 97 år gammal och rejält stukade av motgångarna hos myndigheterna så hade den gamle hedersmannen ändå orken att skriva ett öppet brev till kommunfullmäktige.
Faktiskt så svarade kommunstyrelsens ordförande när lokaltidningen avkrävde svar på Olles skrivelse. Ordföranden förklarade då att man ”försökt på bästa sätt att göra det som är korrekt”. Med det så försöker kommunstyrelsens ordförande sätta någon slags punkt.
I telefon så hör jag Olle säga:
”Dom väntar bara på att jag ska dö!”
Rätt säker på att 97-åringen genomskådar mig när jag peppande säger:
”Näe då...”
