Längst ned på trappan får all skit

Det är något oerhört sorgligt att läsa om hur den svenska asylmottagningen fungerar. Jo, det finns bra aktörer på marknaden, goda företagare som följer sina åtaganden och till och med tar ett större ansvar för sina asylboenden än vad de egentligen behöver. Och så finns det motsatsen. Båda tycks finnas representerade på lilla Öland. Jag gick förbi en av de öländska asylanläggningarna som hittills inte fått ett enda negativt ord, vare sig från volontärer eller boende. Utanför lekte barn. Jag kunde förstås inte låta bli att göra kopplingar till mina egna barn, om det varit min familj på flykt. Varje funtad människa måste göra den kopplingen. Hade jag vunnit i lottdragningen? Hade min familj fått mat, bo drägligt och möjligheter att lära sig nytt språk? Att ta emot flyktingar har blivit en affärsverksamhet. Kolboda i Loverslund var först ut av de traditionella sommaranläggningarna kring Kalmarsund att ta beslutet att köra asylmottagning året runt. Vem blir först på Öland? Den anläggning som lyckas ta ut fullpris året runt av Migrationsverket lär snart ställa sig frågan om det är värt besväret att lägga om verksamheten för turister några månader om sommaren. Och då har vi ett regionalt bekymmer på halsen. För medan turister genererar pengar till affärer, cykeluthyrare, crosscartbanor, föreningar och glassförsäljare, så ger inte flyktingar lika mycket inkomster, krasst och okänsligt räknat. Det är otäckt, cyniskt och sorgligt att tänka på pengar i de här sammanhangen. Moderatpolitikern Eva Folkesdotter Paradis liknelser vid människohandel gör ont. De senaste veckorna har Ölandsbladet granskat hur asylmottagningen fungerar på Öland och i ett par fall följt upp JO-anmälningar, vilket ska betonas ännu så länge är anmälningar och inga domslut. Granskningarna har visat på brister. Kommentarerna vi har fått från läsare är förvånansvärt enkelspårig och lite märklig. Inga hårda ord mot anläggningarna och ingen kritik mot Migrationsverket som betalar fullpriser i januari samt inte följer upp de avtal de tecknat. I slutändan är det återigen flyktingarna som får smällen. ”Åk hem om det inte passar”, är en sammanfattning av kommentarspåren. Ändå är det inte flyktingarna som upprättat några JO-anmälningar eller sökt upp Migrationsverket och tidningar för kritik. De som står lägst ned på trappan får alltid ta emot skiten. Peter Boström