Kyl-Bengans ögonskildring av katastrofen

Det har gått tjugo år sedan. Jag minns det som igår. Kyl-Bengan, IFK Borgholms fotbollstränare, satt i Ölandsbladets fikarum. Han hade glansiga ögon. Det var nog först då som jag riktigt förstod, som jag kunde ta in den fasansfulla katastrofen. Med darrande röst berättade Kyl-Bengan om hur den uppsluppna säljresan med M/S Isabella förbyttes i tragedi. Hur det efterfrågades läkare ur högtalarsystemet och hur färjan var ”försenad” på grund av undsättning till ett fartyg i nöd. Fartyget i nöd var Estonia. M/S Isabell var ett av de första fartygen på olycksplatsen. Kyl-Bengan berättade om livflottar och flyvästar i havet. 17 personer räddades ombord på M/S Isabell. ”Det var gigantiska vågor”, nästan viskade den annars så tuffe fotbollstränaren och före detta FN-soldaten. ”Det absolut värsta jag varit med om”, berättade Kyl-Bengan och i hans fuktiga blick gick inte att ta miste på att han menade vad han sa. Jag var tjugo år gammal och hade ingen som helst utbildning i att möta människor i chock. Om det ens går att utbilda någon i hur man bemöter en person som just bevittnat hur 852 personer drunknat framför ögonen? Det jag lärde mig var i alla fall att det viktigaste i det här fallet inte var en bra rubrik. I bland måste en reporter bara lyssna och kanske också kunna ge en kram eller en omtänksam klapp på axeln. Vi behöver faktiskt inte alltid dra fram de smaskigaste detaljerna. Riksmedia fick, med all rätt, kritik för hur de hanterade fartygskatastrofen. Media har annars en enormt viktig roll att berätta om vad som har hänt, varför det har hänt och framför allt hur det kan undvikas hända igen. Fyra personer från Skogsby tillhörde de som klev ombord på Estonia och som sedan blev vågornas rov. En av dem var Ann-Britt Åström, lärare vid Skansenskolan i Mörbylånga. Jag tror att det var viktigt för hennes elever och hennes lärarkollegor att få veta vad som hänt. Att få höra om räddningsarbetet från en annan ölänning, som med egna ögon sett att alla gjorde allt de kunde för att rädda liv under fruktansvärda omständigheter, kanske skänkte någon tröst. Fortfarande tjugo år efter den fruktansvärda stormnatten så är det Kyl-Bengans ord där i Ölandsbladets fikarum som för mig mer än något annat skapat bilderna av Estonias förlisning. PETER BOSTRÖM