Kvarnprat

När Ölandsbladet för en del år sedan använde just denna rubrik på en kortare betraktelse om väderkvarnar på denna plats kom nu framlidne Hjalmar Nilsson in på tidningen och sade:

– Jag ser att ni återanvänder mina rubriker.

– Hur menar du, Buss-Hjalmar?

– Jo, den rubriken hade jag alltid när jag skrev om Ölands väderkvarnar (på 40- och 50-talet).

Detta kan påminna oss om att omsorgen om väderkvarnar är inget nytt; i själva verket var det så att när de öländska hembygdsföreningarna startade var det första som skedde att kvarninventeringar genomfördes i de öländska socknarna och systematiskt tog sig hembygdsföreningarna an kvarnarna; allt arbete skedde på ideell basis; virke hämtades ur egen skog och tillsågades; socknarnas alla snickerikunniga män samlades runt den förfallna kvarnen och satte igång med renoveringen; kvinnorna kokte kaffe och bjöd på kroppkakor. Tack vare dessa hundratusentals timmar av frivilligt arbete runt om på Öland har vi väderkvarnarna kvar i så stor utsträckning. Inspirator i detta arbete var fil dr Bertil Palm.

För den gamle hembygdskämpen Rune Fredriksson i Runsten, ordförande i hembygdsföreningen, var kvarnraden i Lerkaka samt linbastan där, mål för en aldrig sviktande omsorg och stundom kunde man, och kan man, se hoptals med Runstensbor samlade till kvarnarbete på kvarnraden. Kvarnkungen på landborgen i Torslunda, Ölands mäktigaste kvarn, står där så ståtlig tack vare en enorm arbetsinsats av en enskild person – han är ingen ”kändis”, men föreslås härmed som Årets Ölänning. Länsstyrelsen har aldrig motsatt sig ett seriöst kvarnrenoveringsprojekt utan ställt pengar till förfogande. Detta måste sägas till länsstyrelsens beröm.

Varför då dessa rader? Jo, det har bildats en kvarnförening, som tycks ha glömt bort det enorma ideella arbete som uträttats inom hembygdsföreningarna där kunskapen om kvarnarna finns och ärvts från generation till generation. Det är på den grunden det måste byggas vidare. Dessutom vill Ölandsbladet inlägga en kraftig reservation mot allt för stark politisk inblandning i i de öländska väderkvarnarnas framtida skötsel; EU-pengar och Leaderprojekt av alla de slag är nog bra om de används försiktigt. Inget slår dock ett gäng snickarkunniga hembygdsvänner som går samman och jobbar gratis för den goda saken: att bevara Ölands väderkvarnar. Om en kvarn blåser kull och man säger: Det där får kommunen fixa kommer inget att bli gjort.