Kunglig ballast

Klockan 04.26 på torsdagsmorgonen – ja, eller snarare några timmar innan detta klockslag , som många kallar historiskt, kastade samtliga media allt annat överbord och satte till alla klutar enbart för att bevaka en liten flickas födelse på Karolinska.

Denna lilla flicka, enligt pappan 3 280 gram tung och 51 centimeter lång, är nu inte vilken liten tös som helst.

Hon föddes rakt in i ett ärftligt ämbete som Sveriges tronföljare och upprätthållare av en närmare tusenårig tradition. Ja, det vill säga den nuvarande successionsordningen har vi bara haft sedan 1810 när riksdagen ordnade upp kaoset efter avsättningen av Gustav IV Adolf av den Holstein - Gottorpska ätten.

Längre ner i historien får vi gå ända tillbaka till  ‘Västerås arvförening’ 1544 då Gustav Vasa såg till att ändra på tidigare oskick att välja kung. Nu skulle ämbetet ärvas i hans släktlinje och ingen annans. Denna arvförening var förstås tvungen att genomgå förändringar då och då, men principen om ärftlig regentmakt låg, och ligger kvar.

Från och med 1810 är det dock enbart ätten Bernadotte som gäller, vilket för övrigt blev än mer fastställt när riksdagen år 1980 införde kvinnlig tronföljd.

Vi på Ölandsbladet ställer givetvis in oss i gratulationskören – fast med kanske en alldeles egen unik tonart. Hela vårt redaktionsbygge har alldeles nyligen genomgått en babyboom utan jämförelse. Vi förstår fuller väl och har, om vi så får uttrycka det, alldeles färska erfarenheter av de känslor som uppkommer vid ett barns födelse. Och så vet vi förstås att hela familjen Bernadotte är mycket förtjusta i Öland och gärna och ofta  vistas här i sin ”sommarstuga”.

Men då våra barn förhoppningsvis får leva fria, obundna och med rätt att (med kanske varsam ledning…) välja sin egen bana i livet, föds Kronprinsessan Victorias barn in på en bana som redan är utstakad. Några kanske skulle vilja utmåla det hela så långt att kalla situationen för närmast fängelselik.

Fadern, det vill säga prins Daniel, som är sprungen ur folkdjupet i Ockelbo, har förmodligen redan insett det. Hans vädjan om att media måste lämna familjen i fred tyder på det.

Den enda utväg som finns ur dilemmat är att paret vägrar ställa upp på detta traditonstunga, men otidsenliga liv, och skaffar sig en egen normal tillvaro med vanliga jobb. Att begära att media ska lämna fältet fritt och obevakat så länge kronprinsessan är först i ledet  att sätta sig på tronen, och dessutom försäkrat sig om att släktlinjen fortgår minst en generation till, kommer det tyvärr inte att fungera. Det är priset man får betala för rätten att bära en krona på hjässan.

Att tro på att beslutsfattande politiker ska hjälpa till i detta val är tämligen  fåfängt.

Två partier – Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har på programmet att avskaffa monarkin. Vi tror dock inte att exempelvis  Stefan Löfven ställer sig upp i någon talarstol och citerar ur det senaste partiprogrammet:

”Socialdemorkratin vill verka för monarkins arvsprincip avskaffas och ersätts av en republik, där satschefen direkt eller indirekt väljs av folket.”

Nej, en överväldigande majoritet av folket vill ha kung, drottning, kronprinsessa och säkrad tronföljd ett bra tag till. Särskilt i dessa tider av allmän oro och ett Sverige som förändras i rasande takt känns det tryggt för många att hålla fast vid kungahusets trygga ballast som gör att skutan inte välter helt.