Krockkuddar och krisgrupp i Kalmarsund

Nu är det väl ändå dags för dessa krockkuddar på Ölandsbron som Ölandsbladet kunde rapportera om för några månader sedan. En nyhet som snabbt flög över både riket och långt ner på kontinenten.

Anledningen till artikeln då var att Transportverket kommit till insikt om att det färdas stora tunga lastfartyg i Kalmarsund, tyngre än vad man först beräknat. Dessa fartygs rörelseenergi skulle vid en eventuell krock med någon av Ölandsbrons bropelare kunna åsamka bron allvarliga skador, rent av fälla Ölandsbron.

Och nu har det hänt igen. För, vi vet inte vilken gång i ordningen, har återigen en snedseglare på 5 000 ton gått på grund alldeles intill Ölandsbron.

Kalmarsund är en ganska svårnavigerad fartygsled. Prickar och fyrar står visserligen tätt som ett spjälstaket och det borde inte krävas större navigeringskunskaper än vad som krävs för att framföra en ordinär roddbåt. Men det finns dock något som brukar kallas ”den mänskliga faktorn”. I sådana här lägen kan det vara allt ifrån berusning till sömnbrist eller en kombination av båda, vilket till slut resulterar i en grundsmäll.

Vi vet inte i skrivande stund vad som fick ansvarigt befäl på det aktuella fartyget (Trans Agila) att gå på fel sida om farledsutmärkningen, men fel blev det och i otäck närhet av bron. Det är förstås inte enbart en kollision med bron som oroar. Tonvis med olja eller annat miljöfarligt spill på öländska eller fastlandsbadstränder är ett fullt tänkbart – och tyvärr sannolikt scenario.

Sjöfartsverket och Transportverket bör nog med det snaraste tillsätta en särskild Kalmarsundsgrupp på temat kris.

***

Och så har då Palestina fått sin status höjd till observatör i FN. Att detta skulle leda till en snabbare fredsprocess är högst tveksamt. Dessutom kan man ju undra vem som fått status av obervatör – den av EU och resten av världen terroriststämplade organisationen Hamas, eller Mahmud Abbas PLO?

Det Israelhatande kollektivet – där vi återfinner mängder med mediafolk och politiker i det här landet (oftast sorgligt okunniga om Mellanösterns historia och kultur), och där spektret stäcker sig alltifrån att önska att den siste israelen stänger dörren till gaskammaren om sig, till att tala i termer av ”Israel har rätt att existera, men…” – jublar förstås.

På Västabanken (Juda och Samarien) jublades det också, vilket tog sig i uttryck av att skjuta skottsalvor i luften. Vi antar att man snart skjuter tyngre saker inom en inte alltför avlägsen framtid.