Köpa öländskt – ett handelshinder?

Livsmedelsverket vill övertyga oss konsumenter att köpa närproducerad mat. Enkelt och lättfattligt även för lekmannen. Det finns givetvis mängder med rationella skäl, inte minst miljömässiga, till att exempelvis vi ölänningar, så långt det låter sig göras, ska välja öländska produkter.

Redan för två år sedan presenterades Livsmedelsverkets första förslag till kampanjmaterial för att få oss att välja närproducerat och miljösmart när vi stod i livsmedelshallen. Förslaget skickades till EU-kommissionen, av vad vi kan förstå, mest som en upplysning. EU-kommissionens slog dock direkt till bromsarna:

– Handelshinder, skrek man i högan sky.

Uppmaningen att, som Livsmedelsverket skrev, handla ”närodlat” eller ”närproducerat” fick EU-byråkraterna att gå i spinn. Än värre ansågs påståenden vara som hävdade att ”grönsaker som odlas i kallare klimat likt Sverige besprutas mindre”.

Livsmedelsverket fick stränga order om att skriva om hela rasket, vilket man också gjorde. Efter en längre tids grunnande på hur man skulle kunna undvika att trampa på alltför ömma EU-tår, presenterade verket ett nytt förslag för Kommerskollegium.

Nu hade man strukit alla alltför tydliga kopplingar till just Sverige.

I stället försökte man undvika ett alltför direkt ordval om ”närodlade” frukter och grönsaker och började i stället tala om ” långa transporter” som orsakar större utsläpp av växthusgaser än korta och nära transporter – triviala självklarheter med andra ord.

Konklusionen, enligt Livsmedelsverket (och alla normalbegåvade överhuvud taget) var alltså att det är bättre för klimatet att välja frukter, bär och grönsaker som har fraktats ”transportsnålt”.

Men Kommerskollegium som fått brända fingrar av EU-kommissionens tidigare utbrott i ärendet ifrågasatte om Livsmedelsverkets nya sätt att beskriva självklara saker, var tveksamma till att släppa iväg verkets aktstycke till Bryssel.

Och jodå. Regeringen lade Livsmedelsverkets miljösmarta kostråd i runda arkivet.

– Det här går inte för sig. Livsmedelsverkets uppmaningar och påståenden är ett handelshinder.

Återigen fick verket smäll på fingrarna.

Poängen i hela denna sorglustiga historia är att Livsmedelsverket har regeringens uppdrag att minska miljöpåverkan från matkonsumtion. Ett arbete som började redan 2006.

Ytterst ansvarig för beslutet att dumpa Livsmedelsverkets arbete med miljösmarta kostråd är landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C). Knappast ett av hans större ögonblick som politiker.

Förut kunde man rätt ofta se så kallade ’bumper-stickers’ med texten: ”Skyll inte på mig jag röstade nej”. Ibland kan man undra om det inte är dags att trycka nya klistermärken...