Kalmarsundsbron?

Vi har hört det förut. Redan då bron byggdes, nota bene, på öländskt initiativ, försökte sig fastlandsborna på att med gamla förtryckarmetoder döpa om Ölandsbron till Kalmarsundsbron – och ännu värre Kalmarbron.

Det hade överhuvud taget inte funnits någon bro om inte framlidne Fritz Börjesson från Isgärde, efter åratals kamp i riksdagen, till slut lyckats övertyga dåtidens riksdagsledamöter om nödvändigheten av just en Ölandsbro.

Det är resultatet av hans, och andra ölänningars, vision ser vi idag. Ett enkelt exempel: vilken är länets mest expansiva kommun?

Ja, inte är det Kalmar. Kommunen heter Mörbylånga.

Nu har en stadsarkitekt på fastlandet, Staffan Lindholm heter han, efter våldsam tankemöda  kommit med ett överväldigande djärvt förslag. Ett förslag som han presenterade på ett öppet möte om Kalmar kommuns översiktsplan.

Enligt Östran lär denne tänkare sagt följande:

”Kalmar är långt mer än slottet och det är dags att bryta med 1900-talet och hitta det unika för att se möjligheterna inte problemen, så varför inte börja med att döpa om Ölandsbron till Kalmarsundsbron?”

Visst, det kan möjligen vara  smickrande att ”möjligheterna” för Kalmar ligger i att låna det öländska som finns inmurat i både namn och bro.

Att Kalmars stolthet, den nya fotbollsarenan, behövt öländsk stöttning är helt OK. Och det har ju bevisligen visat sig vara lyckosamt för Kalmar FF.

Men att försöka deklassera Ölandsbron går vi inte med på.

Hitta på något eget. Har inte Kalmar några egna symboler som man kan putsa upp? Om vi inte missminner oss ska det vara något som har med sopkvastar att göra.

När det gäller stadsarkitektens funderingar så finns det all anledning att ta fram kvasten.