Isen blir till grönska
En spänd förväntan infinner sig. Det spirar och frodas, under ett tjockt lager av snö har det redan bildats små skott.
Väntade i det längsta men idag kunde tanken inte bara få vara där. Det blev en vit pelargon, inköpt på torget. Nu ska den få bo utomhus, pryda det vita träbordet på gården, men i samma ögonblick infinner sig realiteten. Några svinkalla nätter senare och den har frusit ihjäl. Kanske kan den stå ute dagtid och bäras in och ut som en baby? Det får nog bli så. Även en pelargon fryser och lider. En hel påse penséer ska planteras ut i balkonglådorna.
Detta skrivs på Långfredagen med isblå himmel och kanske något för mycket vind för att solen skulle orka värma oss. Handskarna åkte av för en vecka sedan, och för var dag som går blir händerna narigare och narigare, Det är för kallt utan handskar men ändå har de åkt av för gott.
Vad ska vi ha för nyhet i tidningen på påskaftonen? Egentligen ingen alls, för det är en stillhet som har infunnit sig som är så benådad. Ibland är det en skön känsla just det där att ingenting har hänt, men det är samtidigt svårt att skapa tidningsrubriker ur ett stillestånd. Man tager vad man haver, tack och lov för alla inskickade årsmöten. Läste på samtliga löpsedlar på fredagens förmiddag att Lillen Eklund tragiskt dog endast 52 år gammal. Det var Långfredagens kvällstidningsglöpsedlar som skrek ut en människas död. Det är vid sådana tillfällen till och med en garvad journalist hellre hade önskat att just ingenting hade hänt. Inga nyheter är åtminstone inga dåliga nyheter. Låt det bli en dag i stillhet, med rum för reflektion och eftertanke i en brytningstid mellan is och grönska, i en fas mellan död och liv.
