Har storleken betydelse?
Inom kort kommer en av landets tyngsta kompetenser på allt som rör kommunala verksamheter Björn Sundström heter han att lägga fram sin rapport som rör den förväntade utvecklingen på Öland och i vår närregion under de närmaste tio åren. Rapporten är beställd av fem kommuner i samverkan Borgholm, Mörbylånga, Kalmar, Torsås samt Nybro.
Det hela började faktiskt som ett initiativ från Öland och Nybro även om det nu finns konspirationsteoretiker som hävdar att kommunalrådet i Kalmar, Johan Persson (S), haft mer än ett finger mer i spelet. I undertexten till beställningen av denna undersökning av Ölands och delar av fastlandets tillstånd och framtida status, finns förstås tankar på en sammanslagning av beställarkommunerna till en storkommun.
Björn Sundström har dock inte fått några direktiv eller order om att peka med hela handen och framlägga något som helst förslag om en sammanslagning av kommunerna. Däremot ska han visa på för- respektive nackdelar med kommunalt samarbete samt eventuellt bildandet av en storkommun.
Många i politikerskrået anser att det finns stordriftsfördelar att hämta. En förvaltning är mer kostnadseffektiv än fem. Dessutom ger enbart tyngden av cirka 120 000 invånare i en, låt oss kalla den, Kalmarsunds kommun bättre hävstångskraft när man ska tampas med det övriga riket om pengar till exempelvis infrastruktursatsningar.
Vi skulle också kunna lägga till en hel katalogaria med möjliga positiva effekter:
Kompetensförsörjningen skulle bli enklare, fler heltidspolitiker skulle engageras (och förmodligen vara bättre pålästa och insatta i olika ärenden), ett gemensamt starkt näringslivskontor har givna fördelar, en turiststrategi på riktigt blir möjlig, mindre av by- och mer av rationell politik kan förväntas, och så vidare, och så vidare.
Att slå ihop kommuner, särskilt över Kalmarsunds vindpinade vatten, är självklart känsliga saker. Och definitivt inget man raljerar och skämtar om. Men som Björn Sundström påpekar i en intervju i dagens Ölandsbladet:
Det finns små välskötta kommuner.
Utvecklingen mot en storkommun i våra trakter är knappast något nära förestående och absolut inte självskriven särskilt inte i ljuset av att inte ens de båda Ölandskommunerna lyckades med det konststycket. Något som vi för övrigt djupt beklagar.
I sammanhanget skulle vi dock gärna se betydligt mer av konstruktivt och prestigelöst samarbete mellan ö-kommunerna och fastlandet. Och hur eller hur Öland kommer alltid att vara Öland.
