Finns det en framtid för Centern?

I sportens värld har vi de berömda 56:orna – Stenmark, Borg och Frank Andersson. I politikervärlden har vi ett gäng 83:or där Gustav Fridolin (MP), och just nu framför allt Annie Lööf (C), är de mest omhuldade av media.

Här på Öland, fortfarande ett av landets starkare Centerfästen, har partiledarbytet inom Centern självklart en stor betydelse. Det vill säga för våra lokalpolitiker. Folket på landsbygden bryr sig knappast. Och det verkar som om Centern under senare år inte brytt sig om folket på landsbygden heller.

Maud Olofsson, ”Alliansens moder” som hon inte har något emot att kallas, lämnar efter sig ett parti som knappt håller näsan över fyra-procentsspärren. Ändå framställs hennes tid i partiet märklig nog som en framgångssaga.

Centerns tidigare ställning som det ”riktiga” miljöpartiet, ett parti som värnade om miljö och våra levnadsvillkor på ett praktiskt och pragmatiskt sätt utan någon  flumretorik, drog sin absolut sista suck när en gråtande Olofsson sa ja till kärnkraften.

Och partiet som värnade landsbygden? Vart tog det vägen?

Har landsbygdens särskilda problem med dålig infrastruktur och försämrad service på alla områden någonsin varit ett bärande  tema i riksdagen under det senaste decenniet?

Frågan är retorisk.

Vad kommer då att hända nu med Annie Lööf i spetsen?

Bortsett från omskyfflingar i partitoppen och ministerposter som ska delas ut, är det svårt att sia om hur kursändringen från Stureplan och marknadsliberalism kommer att se ut.

Annie Lööf innebär självklart en nytändning för paritet. Hon är karismatisk och går hem i tv-rutan. Men vad ska man tro om en partiledare som så sent som 2007 (tillsammans med Fredrick Federley) startade Liberala gruppen och som tidigare fört fram Margret Thatcher som sin förebild?

Det har mumlats i Centerleden att det är dags att tuffa till sig och inte enbart vare ett stödparti till Moderaterna. Vi får se i sinom tid om Annie Lööf lyckas skrubba bort den moderata light-stämpeln – eller om hon ens vill det.

Borghom motverkar turismen

Hur man än vänder sig har man en viss kroppsdel som fortfarande vänder sig bakåt. Denna truism verkar det som om kommunledningen i Borgholm nu smärtsamt får uppleva.

Husbilsfolket, som tidigare rullat in i kommunen ’en masse’ är på krigsstigen. ”Vi skiter i Borgholm”, lyder stridsropet inför en av de största turistbegivenheterna under året – Skördefesten.

Kommunledningen, som vill hålla sig väl med minst lika ilskna campingägare som hävdar att de förlorar pengar på illojal konkurrens, har totalt vikt ner sig för trycket och förbjuder husbilsfolket att parkera på den tidigare ställplatsen i Mejeriviken.

Campingägarna, en viktig del av turistnäringen är förstås nöjda efter det kommunala husbilsförbudet, men turisterna – i detta fall alltså husbilsfolket – är vansinniga och hotar med bojkott av Borgholm.

Kommunledningens beslut är givetvis helt uppåt väggarna. Grundbulten i en turistkommun är självklart att man i största möjliga mån ska verka för en god och välkomnande  service.

Att vika ner sig för särintressen, som sannerligen inte går lottlösa från det dukade turistbordet i Skördefesttider, är direkt fnoskigt.

Riv upp förbudet.