Exit Ötab
Det är frestande att säga vad var det vi sa? men vi avstår.
Redan förra hösten anade vi dock vartåt det barkade, vilket vi påpekade, men också fick mycket stryk för av folk som påstod sig veta bättre.
Alla dessa egendomliga bokslut med sina immateriella tillgångar visade inte precis på ett ett A-bolag i näringslivets högre divisioner. Tvärtom hävdade vi att det myckna trixandet i egendomliga ekonomiska gråzoner inte ingav något större förtroende. Ett sorglustigt delresultat blev också rättegången om den famösa Bryggan och där kan vi verkligen tala om immateriella tillgångar.
När Ölands Turist AB var ett av öländska kommuner helägt och av öländska politiker styrt bolag, hördes gång efter annan talet om klantiga politiker som inte kunde sköta turistruljangsen på ett rätt sätt (vad det nu är). Blev det bättre när det så kallade näringslivet tog över?
Frågan är retorisk.
Nu försöker samma näringsliv skylla på de öländska kommunernas oengagerade hållning vis-à-vis Ötab. Det är inte näringslivets fel att det gick som det gick. Nej, kommunerna tog inte sitt ansvar, låter Ötab:s siste ordförande Marie Norregårdh antyda.
Nu förhåller det sig så att de öländska kommunerna öst in skattebetalarnas pengar i detta murkna bolagsbygge närmare 20 miljoner de senaste fyra åren.
Och visst vore det väl enkelt att leka affär om man ständigt hade tillgång till pengakällor som aldrig sinar. Men frågan är om det är rätt väg att gå.
Varför ska just turistnäringen av alla näringslivsgrenar stöttas av skattefinansierad marknadsföring?
Kalles Blomsterhandel i Mörbylånga, eller Svenssons Ur i Borgholm bjuds aldrig på sådana förmåner.
Men turismen är så oerhört viktig påpekar då förespråkare som lätt bländas av blixtrande power-pointpresentationer. Massturismen är viktigare än allt annat. Och, brukar samma förespråkare hävda, bara på Öland omsätter turismen över en miljard kronor.
Må så vara, men var är då cirka 100 miljoner som borde genererats i vinst? Har de kommit kommunerna tillgodo mer än i form av en marginellt ökad skattekraft på de (oftast ungdoms-)jobb som genererats?
Att alla andra kommuner ger mycket mer till turistnäringen, som exempelvis Marie Norregårdh hävdar, är inget argument. Möjligen är det gammal tradition - ungefär som att de flesta svenskar äter sill och tar en nubbe till midsommar.
Visst ska de öländska kommunerna marknadsföra sig. Men det behöver inte ske i någon extern bolagsform med kommunal inblandning på tre-kvart. Det går utmärkt att sköta via befintliga, kommunala hem-sidor (inga konstiga och extremt dyra portaler), personliga kontakter, näringslivskontor med mera. Allt som redan finns idag.
Men turismen?
Det kommunala engagemanget behöver inte sträcka sig längre än informella turistbyråer med lämplig info på exempelvis de kommunala biblioteken. Billigt, enkelt och effektivt.
Resten ligger faktiskt på näringslivet.
Och som en av företrädarna för näringslivet, Anna Barkewall, så vitsigt påpekar i en intervju i dagens Ölandsbladet:
Nu är det extra viktigt att hitta en brygga till nästa säsong, så vi inte tappar varumärket Öland...
