En grå framtid på Öland

SCB har tagit fram färska siffror på hur den demografiska geografin kommer att se ut framöver i landet.

Av siffermaterialet att döma hör Kalmar län till de områden i landet som kommer att vara mest präglat – och tyngt av de kostnader som hör till en åldrande befolkning. I detta åldringarnas ’hotspot’ i landet hör Öland till det mest åldringscentrerade.

År 2035, alltså om bara lite drygt 20 år, kommer omsorgsbehovet för människor som är äldre än 80 år att ha ökat med 98 procent i Mörbylånga och 94 procent i Borgholm.

Denna utveckling, är alltså inte är ett framtida sci-fi-scenario, utan är på gång just nu medan dessa rader skrivs.

För kommunernas ekonomier kommer givetvis denna utveckling att innebära påfrestningar som går utöver det vanliga.

Alla särintressens anspråk i en kommun – i exempelvis Mörbylånga talas det för ögonblicket väldigt mycket om behovet av ytterligare en sporthall – kommer att väga lätt inför denna omsorgsutmaning.

Dessutom måste de produktiva invånarna, vars procentuella andel av det kommunala folkhavet minskar, vara beredda på ovälkomna skattehöjningar. Det vill säga om inte den åldrande befolkningen förväntas ta egna privata initiativ (RUT?) för att klara vardagen.

Det kommer att kräva en hel del politisk framsynthet, och rent av slughet, för att undvika att olika åldersgrupper ställs mot varandra. Ett vi och dom-scenario, som det ofta talas om i invandrardebatten, kan liknas vid en västanfläkt i jämförelse med de konfrontationszoner som kan bildas i ett snabbt åldrande samhälle.

Att satsa på ungdomar och deras behov borde höra till det mest primära. De är ju vår framtid. Men hur tacklar man det när framtiden ser så grå ut?

Vi anser ändå att barn- och ungdom alltjämt ska stå i centrum för det allmännas intresse. Lösningar för äldregenerationernas behov kommer att till stor del att bli egenfinansierade, som det så vackert heter när man själv får stå för kostnaden. Men vi väntar oss förstås ett statligt utspel i ärendet också...