Det var bättre förr…

Mitt i all Tintin-diskussion där ett dystert eko av Nazitysklands bokbål och prat om 'entartete Kunst', eller för den delen Stalins socialrealistiska ukaser, ljuder tämligen starkt, nås vi av en kulturnyhet där vi glatt kan utbrista: ”Inget nytt, det visste vi väl!”

Nyheten får vi via husorganet STIMmagasinet – en medlemstidning för kompositörer och musiker. Med påtagligt intresse läser vi en artikel under rubriken ”Musiken var bättre förr”. Och där får vi veta att forskare från Artificial Intelligence Research Institute i Barcelona har analyserat en halv miljon skivor som getts ut mellan 1955 och 2010. Definitionen av ”förr” tar alltså avstamp efter exempelvis andra världskrigets vidrigheter.

Hursomhelst, enligt studien är ackordföljderna som nu används inom musikvärlden enklare och melodierna mer likartade än tidigare. Forskarna konstaterar även att klangfärgen blivit mindre varierad. Det enda som blivit bättre (obs. ironi…) är styrkan. Låtar idag är i genomsnitt nio decibel starkare än för några decennier sedan.

Musiken - människans mest grundläggande kulturella uttryck var alltså bättre förr. Och här tillåter vi oss inte något som helst vänsterfascistiskt och kulturrelativistiskt synsätt i stil med att ”alla kan spela” och ”allting är lika bra” – utom Tintin, Enid Blyton (Femböckerna) och negerhövdingar på Kurrekurreduttön förstås.

Nu ska förhoppningsvis inte precis allting gå mot en accelererande försämring, även om vi trots vår obotliga utvecklingsoptimism ibland tvivlar.

Men om vi nu tillåter oss att sätta på de lokalchauvinistiska glasögonen så finns det i alla fall några saker, utanför den stora världens dystopiska larm, som vi kan applådera. Dit hör förstås Ölands Skördefest som invigs just idag.

Där hoppas vi förstås att talesättet om att allting var bättre förr inte håller streck.