Den stora osynliga elefanten

Valet 2014 är inte längre något som händer om ”långt mer än 1 000 dagar” som den tidigare S-ledaren Ljuholt brukade säga och därmed antyda att det var gott om tid att arbeta för en detronisering av Alliansregeringen. Det kommande valet har blivit en högst påtaglig realitet för alla politiker som aspirerar på maktpositioner.

Följaktligen blir opinionssiffror och trender något som de ledande politikerna på allvar måste förhålla sig till – även om nu varenda sifferkommenterande politiker alltid brukar framhålla att ”det är valdagens siffror som gäller.”

Man ser ut över det politiska landskapet och börjar positionera sig på allvar inför val-racet. Tydliga tecken på det är Centerns plötsliga vurm för landsbygden (fri invandring, månggifte och plattskatt? Nej, bort det…) och Moderaternas omsvängning när det gäller invandring.

Ett uppenbarligen stort bekymmer för de olika partiernas valstrateger är de opinionssiffror som Sverigedemokraterna höstar in i mätning efter mätning, trots järnrör och ociviliserat uppförande på gator och torg. Nästan tio procent av valboskapen tycker för närvarande att gräset är grönare på SD-sidan än på andra betesmarker. De flesta bedömare anser att det hänger samman med partiets tuffare syn på brott och brottslingar, men självklart också partiets inställning till invandring. Eller som SD:s företrädare brukar benämna fenomenet: massinvandring.

I den senaste partiledardebatten anklagade Jimmie Åkesson statminister Reinfeldt för att ha kopierat deras syn på brott och straff. Något som föranledde ett irriterat försvarstal från Reinfeldts sida på temat: här kopieras ingenting – särskilt inte av SD.

Nu verkar det dock vara dags igen. Migrationsminister Tobias Billström (M) har aviserat en betydligt stramare syn på möjligheterna att invandra till Sverige. I en intervju i Svt:s Agenda påpekade migrationsministern bland annat:

”Vi ser att det finns utrymme för en diskussion om hur vi kan påverka volymerna av dem som kommer till Sverige…” samt att ”Väljarna är väldigt tydliga att de vill ha en förändring när det gäller invandringen.”

Man anar att Billström tror att de väljare som är ”väldigt tydliga” till stora delar har valt SD i stället för Allianspartierna. Och återigen rasar SD-toppen där Jimmie Åkesson talar om plagiat av SD:s politik och ”skrupellöst bondfångeri” från Moderaternas sida. Men det är inte alldeles givet att Jimmie Åkesson har rätt. Tobias Billström har kanske bara lyssnat på tongångarna i det Moderata folkdjupet, eller åtminstone på M-märkta politiker i de lägre hierarkierna. En undersökning av tidningen Dagens Samhälle visar att var tredje moderat kommunstyrelseordförande anser att Sverige borde ta emot färre flyktingar.

Sverige är bevisligen det land i inom EU som tar emot flest asylsökande. Ett faktum som även den ansedda (och liberala) tidskriften the Economist noterat i en färsk analys av de nordiska länderna. Tidskriften konstaterar bland annat att: ”Mass immigration is posing serious problems för the region – massinvandring orsakar allvarliga problem för regionen.

Om de nordiska länderna ska kunna behålla sina välfärdssystem krävs det att 80 procent av arbetskraften har ett jobb. Men när enbart hälften av icke-europeiska invandrare har någon form av betalt arbete, jämfört med 84 procent av de etniska svenskarna, inser man att läget är bekymmersamt. The Economist lyfter också fram siffran för invandrarrelaterad brottslighet, vilket borde glädja SD-folket: ”50% of prisoners serving more than five years, are foreigners.” Det ges dock ingen förklaring till denna alarmerande höga siffra.

Hursomhelst så är den stora elefanten, som ingen tidigare ville låtsas om, numera stadigt parkerad på den politiska arenan. Väljarna borde kunna förvänta sig mer än pajkastning och rasismbeskyllningar. Det finns bevisligen stora problem med den svenska integrationspolitiken. Men dessa problem behöver nödvändigtvis inte enbart röra sig om antal.

Man kan till exempel även ta itu med så enkla saker som att koppla bidrag till prestation. Ett litet exempel som vi hämtat från ett annat invandrarland (Israel) är att man kräver tydliga resultat när det gäller språkinlärning för att överhuvud taget komma i fråga för bidrag av olika slag.