Demokratins pris…

Varenda by har sin egen byfåne, som ibland kan vara det missförstådda geniet, men oftast är just bara det – en knäppskalle. Vanligtvis är nu detta ganska oförargliga typer.

I de större samhällskonglomeraten, säg kommunerna, finns det dock alltid en eller flera missförstådda särlingar, vanligtvis under beteckningen rättshaverister, som kostar samhället stora pengar och resurser – till absolut ingen nytta alls.

Varenda medborgare i det här landet kan ta för givet att bli servad av myndigheter med dokument, handlingar och allt annat som hör den med rätta omhuldade offentlighetsprincipen till. Dessutom har man som vanlig, dödlig medborgare alltid rätt (ibland krävs dock att man är så kallad sakägare) att överklaga beslut som inte faller en på läppen.

Självklarheter i vår demokrati. Javisst, men hur handskas man med den eller de personer som driver sin ”rätt” till absurditetens allra yttersta gränser?

I såväl Borgholm som Mörbylånga har vi vår beskärda del av knäppgökar som genom årens lopp kostat, och detta är ingen överdrift, tusentals mantimmar och miljontals kronor i kommun, tingsrätt, länsstyrelse, miljödomstol, förvaltningsrätt med flera institutioner.

Vi kan ge ett färskt exempel från den södra ö-kommunen där en enda medborgare för närvarande håller igång 23 överklaganden i kommunen, 18 fall i förvaltningsrätten samt ett hittills okänt antal ärenden på länsstyrelsenivå. Samtliga dessa ärenden har ingen, eller är av synnerligen liten betydelse, för resten av menigheten i kommunen. Merparten av ärenden är av missgynnesöverklaganden där målsägaren innerst inne borde veta att han inte har mycket att hämta, men ändå inte ger sig.

Att detta handlingssätt kostar skattebetalarna stora summor är en sak. Värre är att hela samhällsapparaten riskerar att hamna i ett stillastående läge då tjänstemän på alla plan, från jurister till kommunala handläggare, inte får tid att ta hand om väsentligheter.

Är demokratin och det öppna samhället värt detta pris?

Jo, så måste det vara. Det går inte, hur vällovligt det än skulle kunna synas vara, att införa särskilda begränsningar – inte ens för rösträtt.

***

Folket vill att den nya Hälsocentralen i Färjestaden ska ligga centralt i närheten av Köpstaden. En överväldigande majoritet av politikerna vill sammaledes. Och ändå blir det uppenbarligen inte.

Finns det någon rationell förklaring?

***

Vi noterar att Nordkoreas uppskjutning av en långdistansraket gick totalt åt pipsvängen. Här har man bjudit 200 utländska journalister för att på ort och ställe vara med och fira 100-årsminnet av Kim Il Sungs födelse – som för övrigt är ”evig president” i Nordkorea, trots han varit död i 18 år – och så exploderar hela rasket som ett sämre fyrverkeri.

Vid misslyckanden brukar man ibland höra positiva ryggdunkare kläcka ur sig: ”Ta det lugnt, gör om och gör rätt.”

Just i det här fallet tror vi dock inte på några sådana reaktioner.