Demokrati och Nobel
Demokrati är krångligt på många sätt. Inte minst för att demokrati aldrig kan bli ett sant folkstyre. Det handlar alltid om majoritetens förtryck av minoriteten.
Ibland kan dessa proportioner vara betänkligt små. Skulle Alliansregeringen rott hem valet med ett enda mandat hade det jublats i stugorna. Det vill säga i ungefär hälften av stugorna. Flera miljoner ur valmanskåren hade tvärtom gnisslat tänder.
Redan Platon påpekade, som bekant, att demokrati inte är det mest strömlinjeformade styrelseskicket. De flesta inbyggare i en nation, vare sig (löne-)slavar eller folk ur elitklasserna är rätt puckade enligt hans förmenande. Nej, en särskild klass av visa (filosofer) är mest ägnade att styra en nation till lycka och välgång för alla. Men vad betyder vis? Vilken utbildning är mest lämplig för att uppnå statsmannavisdom?
Problemet är olösligt. Att välja ut en definierad samling visa kloka män och kvinnor att sköta rikets angelägenheter i en slags förnuftsstyrd diktatur går helt enkelt inte. Bertrand Russell påpekar också att just det argumentet är det starkaste skälet för demokrati.
Om vi nu kokar ner det här på mikronivå, alltså till öländska förhållanden så pågår just nu en vildsint kamp i båda kommuners politiska läger. Viktiga poster ska besättas men av vem och vilka? Folket har inget som helst att säga till om i den kampen. Det är interna strider bakom lyckta dörrar där valboskapen inte har något alls att säga till om.
Kristdemokraterna i Mörbylånga har lyckats utkräva fler platser i de nybildade utskotten som ersätter de tidigare nämnderna för demokratins skull, säger Nina Åkesson Nylander.
Men eftersom partiet enbart fick 356 jämfört med Moderaternas 2 945 röster borde majoritetsförtrycket slå till med full kraft. Det vill säga (KD) borde inte ha något att säga till om över huvud taget och det gäller även de andra småpartierna. En majoritet av folket har ju visat vad de helst vill ha. Det är liksom the name of the game. Samma princip gäller givetvis i den norra ö-kommunen. I det demokratiska spelet finns ingen millimeterrättvisa. Vi vet att de stora kommer att vara givmilda i spelet om viktiga positioner men det blir inte mer demokratiskt för det. Och just blockpolitik är en styggelse i det här spelet...
***
Vi noterar med fnissande tillfredsställelse att den peruanske författaren Mario Vargas Llosa fått Nobelpriset i litteratur. Nu är det här kanske inte en kulturspalt men som vi tidigare påpekat, ALLT är politik.
Alltså: den handfull lagom intellektuella som utgör jurygruppen för världsmästerskapet i litteratur (de aderton - eller är de de femderton, sextderton?) har denna gång gjort ett, tycker vi, juste och korrekt val.
Det tycker också en mängd andra sakkunniga bedömare. Men i wannabe-kretsarna på vänsterfronten och i feministlägret är det det snörpta munnar och fnys som gäller. Vargas Llosa, som en gång ställde upp i presidentvalet i hemlandet Peru, har gått från vänster till höger och blivit en liberal demokrat. Och det gillas som bekant inte i alla kretsar.
***
Apropå Nobelpris den norska Nobelkommittén har givit den kinesiske dissidenten Liu Xiaobo fredspriset.
Kinas utrikesdepartement har replikerat med att påpeka att Liu Xiaobo är kriminell. Man hotar också med att relationerna mellan Norge och Kina kommer att skadas.
Vi har, som vi tidigare noterat i denna spalt, ett gäng från Regionförbundet på besök i Kina nu i dagarna. Vi förutsätter Leif Larsson (C) & Co. kvistar över till Liu, som sitter i fängelse dömd till elva år för omstörtade verksamhet, med en blomsterkvast. Kommer de inte in i fängelset kan de alltid ge frun, som sitter i någon slags husarrest utanför Peking, en present med hälsningar från oss alla vanliga dödliga här i länet och Regionförbundet.
