Då, nu och sedan?

Alla vill Öland väl, de som är för Öland som en kommun, de som är emot. Från i stort sett likartade utgångspunkter resonerar vi oss fram till olika ställningstaganden i denna fusionsfråga. Hur ska det nu bli, vad har framtiden att bjuda på?

Formar vi ens vår egen framtid eller är det andra krafter som styr över huvudet på oss, finanskris, dåliga tider och en regering som lägger över allt mer på kommunerna utan att tala om hur de nya uppgifterna skall finansieras.

Vi kan väl alla vara överens om att den så prisade och lovordade kommunala självständigheten numera blott är en chimär – 90 procent av det som kommunerna i dag sysslar med är lagstyrt på ett eller annat sätt, bland annat hela det sociala området, som regleras av en totalt vansinnig detaljstyrning nerlagt i lag och författning. Minsta avvikelse och kommunen drabbas av sanktioner och överklaganden.

Mot den bakgrunden samlades ett 100-tal kommunpolitiker på Öland för att under två dagar diskutera frågan om Öland en kommun. Nya och fräscha Skansen i Färjestaden var platsen för diskussionerna (och dit, till Färjestaden, ville också en majoritet av deltagarna förlägga kommunhuset efter en eventuell fusion; omröstningen var dock mest på skämt, måste påpekas).

Frågan förs ut till ölänningarna för avgörande i samband med EU-valet 2009, men det finns risker med en sådan folkomröstning: Det är lågt valdeltagande i EU-valen och låt oss anta att inte mer än 40 procent av ölänningarna masar sig till valurnorna, låt oss vidare anta att det blir en knapp majoritet, 51-49, för kommunsamgående. Hur skall ett sådant valutslag tolkas, är det representativt? Kan det ens användas?

De politiska partierna bör därför innan valet förklara, att i den händelse valdeltagandet understiger till exempel 70 procent bortser vi från omröstningen och betraktar den som icke bindande.

Alternativet är att folkomröstningen hålls i samband med det ordinarie kommunvalet 2010 – någon brådska är det ju inte med denna sak även om den är angelägen.

Under tiden fortsätter medborgarna sina liv, de bor på Öland men arbetar i Nybro, Kalmar, Torsås och Emmaboda. En kris för Kährs i Nybro är också en kris för jobben i Färjestaden, så hänger vi alla ihop numera; och det kan till och med vara så att ett kommunalt beslut i Kalmar påverkar ölänningarna mer än ett hemmabeslut i Borgholm eller Mörbylånga – inpendlande ölänningar svär säkert över p-avgifterna på Kvarnholmen i Kalmar men kan ingenting göra för i Kalmar har de inte rösträtt.