Centern, skolorna, glesbygden
När man tar del av skolutredarens funderingar kring framtiden för skolorna i Borgholms kommun blir man närmast förskräckt. Böda skola förefaller redan dödsdömd, men i rask takt följer nu negativa besked för skolorna i Södvik och Bredsättra/Gärdslösa och orosmolnen tycks även hopa sig över skolan i Rälla.
Med alla dessa skolor borta, vilka unga familjer kan och vill då flytta till Öland och ut på den öländska landsbygden? Talet om att små skolor skulle vara sämre ur pedagogisk synpunkt och att det därför är en välgärning att lägga ner dem är rent struntprat; det kan i själva verket förhålla sig tvärtom. Det skär i hjärtat när man hör alla dessa negativa besked kastas ut mot väl fungerande skolor.
Man får verkligen hoppas att en kommun som leds av Centern har lite is i magen i skolfrågan, att man kan arbeta fram något mer konstruktiva förslag än ren nedläggning. Finns det inga andra alternativ som kan prövas först? Finns det ingen övervintringsstrategi i väntan på goda tider, mer inflyttning och fler barn i skolåldern? Vi lever visserligen i den digitala tidsåldern där allt bygger på ettor och nollor, ja eller nej, men så enkelspårigt behöver man ju inte tänka. Det finns något mellan ja och nej, mellan ett och noll, nämligen, ta det lugnt, tänk annorlunda, pröva en annan infallsvinkel på problemet.
SALVE
Medeltidsstaden Salve i Kalmar är närmast ett klassiskt exempel på hur det går när kommunpolitiker leker turistdirektörer i nybildat bolag, fullspäckat med konsulter, och med hela kommunkassan till förfogande: det går åt pipsvängen, och det inom loppet av tre år. Varje besökare på Salve har kostat skattebetalarna 282 kronor – detta samtidigt som omsorgen om de äldre går på knäna och det saknas 30 miljoner. Denna politik är skandalös och oansvarig. Tänk om varje vårdtagare i äldreomsorgen fått 282 kronor, till exempel för att få hjälp med att komma ut i friska luften en stund varje dag.
