Böda, Södvik, Bredsättra, Gärdslösa – och dödsolyckan

Om skolorna i Borgholms kommun bör man ha samma uppfattning som när det gäller Ölands väderkvarnar – inte en till får blåsa omkull. Även om kvarnen är gammal och skraltig och i behov av renovering måste den resas upp och göras i ordning, det är den plikt vi som lever nu har mot dem som kommer efter oss. Inte en skola till i Borgholms kommun får alltså läggas ner.

Vi vill alla ha en levande landsbygd och då är det otänkbart att en skola till offras i dunkla budgetprocesser. Ölandsbladet instämmer i allt vad föräldrarna säger och stöttar dem till 100 procent. Budskapet kan sammanfattas i två punkter:

* Vill vi ha nya invånare på Öland måste vi ha ett bra utbud av skolor.

* Det är inget fel på pedagogiken i de små skolorna. Litet är vackert.

När utbildningsnämndens ordförande Sven-Göthe Lidheim (c) suckande och uppgivet säger att han han måste spara två miljoner i budgeten från nästa år, två miljoner bara försvinner, oops och svisch de är de borta, så verkar det som besparingsbeslutet fattats av en högre makt, kanske Gud, och då är det ingenting att göra åt. Men en mer jordisk beslutsmaskin har varit i farten, kommunstyrelsen i Borgholms kommun nämligen, och vad som ställs till där kan rättas vid nästa sammanträde. It's as simple as that.

Så upp till kamp för skolorna, Sven-Göthe, så lätt ger du väl inte upp. Föräldrarna stöder dig, Ölandsbladet skall backa upp dig efter förmåga och du har opinionen på hela norra Öland med dig. Häromdagen kom alltså berörda föräldrar på besök till ett pågående politiskt sammanträde i Borgholms kommun; de vill diskutera skolorna. Det var verkligheten som knackade på i maktens boningar. Den grupp som här uppenbarade sig är ganska besvärlig att ha att göra med, den har en tendens att aldrig ge sig och den kan vara ganska påstridig. Gruppen kallas väljare.

DÖDSOLYCKAN PÅ TVETAVÄGEN

Den tragiska dödsolyckan vid Tveta är närmast oförklarlig, en ung, frisk och reaktionssnabb förare, öländsk elitidrottare, förlorar kontrollen över bilen och kraschar. Det är mitt på dagen och väglaget är torrt och fint. Hur kunde det hända? Vad var orsaken? Detta måste utredas. Den som skriver dessa rader har kört olycksvägen dagligen i åratal och varje gång upplevt att vägen är feldragen på något underligt sätt, sikten är skymd, vägbanan lutar, vägen är besynnerligt kurvig, mötande trafik ”bara dyker upp” som ur intet. Utan att ha statistik som stöder påståendet förefallet det som om denna lilla vägstump är extremt olycksdrabbad, särskilt vintertid. Men det blir inte så mycket bättre när den täta grönskan kommer.

Något måste göras åt vägen. Vägverket brukar vara snabbt på problemen – här finns ett mycket allvarligt vägproblem att ta itu med. Men fram till dess att något gjorts sänk hastigheten till 30 kilometer i timmen och sätt upp varnande olycksskyltar som information till turisterna.