Attityd och en misstänkt mördares boots

Hur ser du ut människa?

Som en psykolog, eller som en journalist som arbetar vid en vänstertidning eller en tidning till höger om mitten? Eller ser du ut som en kulturarbetare eller som om du arbetar som sjuksyrra vid Länssjukhuset?

Låt fördomarna hagla för en stund. De finns där vare sig vi vill eller inte.

Iklädd svart knälång kappa för länge sedan, vid unga år, var det ett faktum högertidningen fanns på plats. Bars dagen till ära den lika dyra bruna skinnjackan med klädda skinnknappar kom konstaterandet lika snabbt: Sossetidningen eller hur?

En gång för länge sedan inköptes ett par orangea byxor av gummiartad sort. De var snygga. Och billiga.

Åkte till jobbet med brandgula ben för ett kvällspass som journalist.

En hel vårdavdelning på lasarettet skulle läggas ned, beskedet hade kommit sen eftermiddag. Nu var det rehabiliteringsavdelningen med 25 vårdplatser som snart skulle försvinna i besparingsivern som började på 90-talet, indragna platser som det skulle skrivas om.

Gick dit, och omgav mig snart med beslutsfattare av rang. De hade samlats vid ett ovalt bord för krismöte, ett enormt stort bord och övriga i pressen hade inte hittat dem. Här var bara en reporter och en fotograf från den stora tidningen i staden. Ensamma med ett scoop. Pulsen gick upp.

En 26-årig kvinna iförd orangea gummibyxor och så dessa många män de dryga femtio åren fyllda.

Sjukhusledningen förväntade sig förmodligen att hon skulle ha lite svårt att begripa. Sådant känns mycket tydligt genom attityder.

Mycket var krångligt som gällde sjukhusets interna affärer och besparingar, det kan medges. Direktionens församlade ledning kopplade av efter hand. Hon, den orangea antecknade ivrigt och var som vanligt nyfiken.

Döm om förvåningen hos tidningens nyhetschef nästa dag och han frågade:

Vad gjorde du med chefsläkarna, sjukhusdirektören och landstingsordförande? De har ringt mig och berömt oss här på tidningen hur korrekt du uppfattade dem och hyllat din text. Det ringer aldrig en läkare, en politiker och ger beröm. Tvärtom, ringer de så ska det gnällas. Vad var det som hände, undrade tidningschefen.

Svaret är förmodligen så här enkelt: Orangea gummibyxor och 25 år yngre. Deras förväntningar var så lågt ställda att berömmet kommer just därför.

Hur du går klädd blir du hädd. Ålder, etnicitet och kön tillhör också de fördomar vi har att kämpa emot.

Kommer att tänka på en mycket rik man, en nära bekant. Han gick in i en bilaffär för att kontant köpa sig en schysst bil av bästa klass. Han hade just varit ute och plockat lingon, för det kan även stenrika göra och han var klädd därefter. Bilförsäljaren skärskådade honom från tårna men kom inte längre än så förrän försäljaren gick sin väg i ett annat ärende. Han såg bara de gröna gummistövlarna.

Den stenrike mannen gick också sin väg också och behöll sitt gamla bilmärke. Så här 20 år senare och klokare kan bilförsäljaren konstatera att han missade sitt livs affär med bilbyte vartannat år.

Att döma hunden efter gummistövlarna är ingen bra idé. På tal om don för fötter:

I morgon onsdag slutar auktionen strax efter klockan 13 av Christer Petterssons boots. Utropspriset var 2500 och på måndagsförmiddagen var skorna uppe i 6100. I tio dagar pågår auktionen på Traderas hemsida. Avlidne Christer Pettersson, den misstänkte mördaren av Olof Palme, lämnade skorna när han var inne och köpte ett par nya i en skobutik i Bollnäs och här tog man hand om skorna efteråt.