20 år utan DDR – och fyra timmar utan el

Den 3:e oktober 1990 (nu på söndag) upphörde DDR som nation. Många runt om i världen tycker det är oerhört tillfredsställande att muren föll och att avståndet till det socialistiska arbetarparadiset ökar och att vi nu firar 20-årsjubiléet av kollapsen.

Men det finns mängder med svenska kadrer som förmodligen beklagar att en säker inkomst som IM-agent utraderats. IM står för Inoffizielle Mitarbeiter och betecknar sympatisörer till murbyggarna i Östberlin som villigt lät sig köpas och som delade med sig av väsentliga uppgifter om Sverige, samt infiltrerade viktiga beslutsorgan – inklusive kommuner, riksdag och försvar. Med andra ord landsförrädare och spioner.

Vissa, däribland den socialdemokratiske riksdagsmannen Stellan Arvidsson (som avled 1997) är redan kända, men det finns givetvis många, många fler nu levande potentater som förmodligen inte vill att det ska lyftas på några lock.

Hur ska man annars tolka Säpo:s hårdnackade vägran att släppa ifrån sig uppgifter om DDR-svenskarna?

Professorn i tyska språket, Birgitta Almgren, som häromåret publicerade boken ”Inte bara Stasi – Relationer Sverige - DDR 1949-1990” har i åratal försökt få tillgång till det så kallade Rosenholz-arkivet som Säpo sitter på. Delar av arkivet – enligt uppgift 381 cd-skivor med sammanlagt 280 000 akter – som berör Sverige, överlämnade av CIA till Säpo under de tumultuariska dagarna runt murens fall 1989. Materialet innehåller bland annat uppgifter om agenter utomlands, som arbetade för den östtyska underrättelsetjänsten HVA (Hautpverwaltung Aufklärung) samt svenska kollaboratörer och spioner.

Säpo har, som redan nämnts, sagt blankt nej till professor Almgrens begäran om att få ta del av arkivet för hennes forskningsprojekt ”Kontakt och konflikt: Sverige - DDR.”

Givetvis inställer sig då den berättigade frågan: vilka samhällstoppar är det som säkerhetspolisen skyddar? Eller skyddar man sig själva?

I somras kom dock ett utslag i regeringsrätten som gav professor Almgren rätt att få ta del av, dock inte kopiera eller skriva av, vissa dokument. Definitivt inte alla.

Företrädare för Säpo talar om ”rikets säkerhet”, vilket givetvis är trams med tanke på att DDR inte längre finns. Återigen måste vi fråga oss: vilka DDR-kollaboratörer och toppar inom samhällslivet är det som Säpo skyddar?

Överhuvudtaget är det oerhört sparsamt med forskning kring Sveriges relationer med mönsterlandet DDR. Birgitta Almgren är en ensam ropande röst i öknen.

Forskning står inte fri från vare sig politiska eller pengarelaterade, egennyttiga överväganden. Och många där uppe i de högre hierarkierna har naturligtvis ingen lust att självmant traska iväg till schavotten.

Egendomligt nog har det dock gått alldeles utmärkt att lätta på förlåten i Tyskland. Men i Sverige har vi andra preferenser...

***

Härförleden drabbades Öland av ett nära fyra timmar långt strömavbrott. Alla öns 20 000 hushåll, samtliga företag, lantbruk och andra nyttigheter tvärstannade. I riksmedia syntes några smånotiser. SvD hade en liten blänkare på tre (3) rader.

I veckan stannade två (2) linjer på Stockholms tunnelbana i någon timma. Jo, visst är det förargligt och det väckte säkert en hel del ilska hos drabbade resenärer. I fredagens SvD ägnar man debaclet fyra helsidor – två i huvudtidningen samt två i näringslivsbilagan. Andra rikstäckande (= Stockholm) media har gjort en liknande bedömning.

Ok det får väl vi på bonnvischan leva med. Men när före detta försvarsministern och nuvarande generaldirektören för Svenska Kraftnät, Mikael Odenberg i ett officiellt brev ställt till de öländska kommunerna skriver om: ”Elförsörjningen till Gotland”...

Ja, då är förbanne oss måttet rågat.