Växande museum i Störlinge

STÖRLINGE

Under vinter, vår och försommar har vi sett det växa fram, Traktor- och lantbruksmuseet i Störlinge, den öländska radbyn öster om Borgholm. På det som en gång var en lantbrukad sandåker öster om landsvägen i södra delen av byn står nu en röd jättebyggnad på 1 200 kvadratmeter. Ett 40-tal veterantraktorer har redan hittat sin plats där och fler står på tur.

Men traktorer är inte det enda som eldsjälen bakom projektet, Henric Bertilsson, samlar på för sitt museum, även om dessa utgör kärnan.

Det första man stöter på när man kommer in i utställningshallen är en rad mopeder. För den som minns, är det ett kärt återseende att på nytt stå inför en cykel med påhängsmotor – om det var den eller en 98 kubiks lättviktsmotorcykel som i folkmun kallades ”hjälp-mig-hem” har vi glömt, upptäcker vi. Kanske var det båda. Någonstans ut det förgångna dyker också ett namn som Pellegrino upp.

Två skördetröskor finns där också. Den ena är en ganska tidig självgångare av märket McCormick, en av de första i trakten, inköpt till Störlinge i början av 60-talet. Den andra är tämligen eller helt unik, en bogserad Allis Chalmers av förkrigsmodell eller inkommen till Sverige direkt efter kriget. Den hade en egen motor som drev verket, men hade enligt uppgift så dålig kapacitet att det frestade tålamodet.

Och inte heller bör man missa en jättestor kompressor: för att få igång den krävs en krutladdning. Museet har några sådana laddningar, men Henric Bertilsson tror inte att de tillverkas längre.

KÖRKLARA

Sedan är det traktorerna. Med några få undantag går det att få igång dem alla och även köra med dem, försäkrar Henric Bertilsson, en uppgift som får en och annan av de mycket intresserade besökarna att dra efter andan.

Överhuvudtaget tycks inte alla besökare klara av att stilla all nostalgisk vetgirighet på ett besök. Häromdagen erkände en besökare - skamset eller glatt: vilket, förtäljer inte historien - att han var där för tredje gången. En annan gång kände sig den platsansvarige föranledd att gå på spaning efter en besökare som inte passerat utgången efter två timmar. Men det var lugnt, intresset måste ha sin tid.

Att räkna upp alla traktorer i museet är givetvis omöjligt, men vad sägs om en BM 20 med tändkulemotor, eller en Volvo T 43 med Hesselmandiesel (ett genialt och tidigt insprutningssystem, enligt Henric Bertilson dock inte utan problem: därav det folkliga tillmälet ”Trasselman” på motorn och traktorn i fråga).

Planer för museets framtida utveckling finns. Det måste hända saker, det måste röra på sig i och kring museet. Närmast är det Skördefesten i slutet av september som tankarna gäller. Då skall caféverksamheten vara igång.