Till horisonten på tio minuter

BORGHOLM/NORRKÖPING

Härom veckan hade Borgholm besök av den 51-åriga motortorpedbåten T56, hemmahörande på Gålöbasen i Stockholms södra skärgård. När T56 avgick mot Norrköping fanns Ölandsbladet med ombord.

Strax före klockan 10 klättrade maskinchefen Roland Öhrn, tillika renoveringsansvarig för T56-projektet, ner i maskin för att repa eld på de tre italienska CRM-dieslarna på vardera 1 650 hästkrafter, 18 cylindrar i W-form och en slagvolym på 57 liter!

– Vi förvärmer alltid motorerna med hjälp av ett Eberspächer-aggregat, detta för att minska slitage. Och vi sprutar också in olja i cylindrarna av samma anledning.

Roland berättar vidare att de tre motorerna är en utveckling av Isotta Fraschinis bensinmotorer med samma cylinderantal och slagvolym, och som finns i Veteranflottiljens motortorpedbåtar T26, T38 och T46.

– I original är de på 1 350 hästkrafter, men vi har graderat upp dem till 1 650 hästkrafter, bland annat med turboaggregat.

Och när de kommer igång blir det ett maffigt ljud, både från avgasrören och visslandet från turboaggregaten. Ja, nästan en lite ekivok känsla som han sa, träskulptören Axel Pettersson Döderhultarn, efter sin första flygtur med baron Carl Cederström på 1910-talet. (den som vill lyssna på ljudet och se några filmsnuttar kan gå in på youtube.com och söka på T56 motortorpedbåt).

Klockan 10.10 lämnar T56 Borgholm hamn och sätter kurs norrut. En i besättningen håller fram en liten GPS som visar att farten är hela 47,8 knop. Inte illa av en dam som nått den mogna åldern av 51 år. Dagen bjuder så att säga på kanonväder med en lätt krusning i Kalmarsund och redan klockan 11.00 är T56 tvärs Ölands norra udde.

INGEN KOMFORT

Fartyget erbjuder ingen komfort värd namnet, här är det ståplats som gäller. Och hörselskydd är ett obligatorium; ljudet från motorerna gör en konversation omöjlig. Samma sak med hörselskydden på, om man inte har tillgång till intercom. Det har förstås de som står på bryggan, medan övrig besättning kommunicerar genom ett väl utvecklat teckenspråk. Under bryggan hittar man stridshytten och i anslutning till den finns fartygschefens spartanska hytt på styrbords sida och ”tjifens” på babords. Och i förpiken bingar för övrig besättning.

– Det var ytterst sällan som dessa utrymmen användes när fartyget var i tjänst; timmarna till sjöss var oftast inte så många varför man sov på hotell eler vandrarhem iland, berättar fartygschefen Mikael Holm som är örlogskapten i Flottans reserv och till vardags aktiemäklare i Stockholm.

Avsaknad av byssa gör matlagning ombord omöjlig, och saknas gör även toan! En båttidning har kallat motortorpedbåten som en ”fundamentalistisk daycruiser” och nog stämmer den beskrivningen. All originalutrustning finns kvar på T56, en komplett radiohytt, en samtida radar med en löjligt liten, rund skärm, och alla reglage och knappar på bryggan. Men en eftergift för tidens krav har man förstås fått göra; en lap top med GPS och elektroniskt sjökort. Ett länksystem överför manövrarna från brygga till maskin och verkställs förvånansvärt snabbt. Även styrningen är mekanisk men känns distinkt, vilket Ölandsbladets reporter fick erfara en stund till rors. Förvånansvärda är också de minmala vibrationerna i 47-48 knop.

– I 50 knop känns de inte alls, säger Mikael Holm som berättar att T56 har ett V-bottnat skrov utan steg till skillnad övriga båtar i Veteranflottiljen och att fartyget inte har någon planingströskel.

Två timmar efter avgång närmar sig Häradsskär och nu är det dags att gå in i Gryts natursköna skärgård. I den stundtals trånga farleden dras farten ned något, men undan går det ändå mellan öar och prickar. Trafiken med fritidsbåtar är också intensiv och kunskaper i högfartsnavigering är alltså ett måste. Efter exakt två och en halv timme förtöjer T56 vid kajen i Arkösund, intill en annan medlem i Veteranflottiljen, T26. Med den båten åker Ölandsbladet sista biten till Norrköping och mera om denna etapp finns att läsa i ett kommande reportage.