Svenska Karolina dömdes till 50(!) år i thailändskt fängelse

BORGHOLM

Karolina Johnsson, känd som ”diplomatdottern”, greps i Thailand för heroinsmuggling i augusti 1994. Hon dömdes till 50 års fängelse och satt fyra år i ett thailändskt kvinnofängelse och därefter åtta år på Hinseberg i Sverige.

Karolina är en liten, pigg kvinna i sina bästa år, 43. När hon var tolv år opererades hon för en hjärntumör, stor som en tennisboll. Läkarna trodde inte hon skulle överleva, än mindre gå. Fysiska men i form av balansrubbningar och dubbelseende är numera det enda som minner om sjukdomen.

– Jag bestämde mig för att göra saker som ingen annan gjorde. Jag sökte utbytesstudentplats, men inte i USA som alla andra, utan i Afrika. Jag fick till sist komma till Thailand, som då, 1982-83, inte var särskilt känt som turistmål men ett exotiskt land. Jag fick blodad tand för resor. Jag hade växt upp i olika länder eftersom min pappa var diplomat. Men efter gymnasiet reste jag runt i världen och tog lite jobb här och där. Det var egentligen ett väldigt egocentriskt och ytligt liv jag levde som resenär. Sedan började jag mina studier till gemolog (ädelstensexpert, reds anm) och fick lärlingsplats i Kenya.

Det slutade med att hon reste världen runt som ädelstens- och smyckesförsäljare och levde jetsetliv.

– Fast jag kände att något fattades. Jag hade många kontakter men inga riktiga vänner.

DÖDSSTRAFF

Karolina ämnade operera sina ögon som fortfarande hade men från tumören. Operationen skulle ske på hösten 1994 i Sverige. Hon hade då bestämt sig för att lämna sitt liv i Thailand. En man hon känt i 8-10 år bad henne att hjälpa honom med resväskor fyllda med klädkollektioner som han skulle börja sälja i östeuropa.

– Men jag hade sett filmen Bangkok Hilton och ville titta i väskan först så inget annat än kläder fanns däri. Det var inga problem, jag hittade inget.

Den 20 augusti 1994 skulle Karolina åka hem till Sverige och klarade röntgenkontrollen med väskan, men vid incheckningen blev hon stoppad när hon visade sitt pass. Tullpolisen skar upp väskan och hittade fem kilo heroin i ett lönnfack som Karolina missat. Hon sattes i polishäkte och förhören hölls på thai, som Karolina bara förstod lite grann. Svenska ambassaden skickade en försvarsadvokat som rådde henne att erkänna. Ett tidsbegränsat straff skulle nämligen ge henne möjlighet att överföras till svenskt fängelse efter fyra år. Dessutom kunde hon ansöka om nåd hos thailändska kungen. Men om hon inte erkände kunde hon betraktas som provokativ och därmed riskera dödsstraff. Det fanns bara hennes fingeravtryck på väskan och inga vittnen. Karolina valde att erkänna för att undgå dödsstraff. Hon fördes till ett kvinnofängelse i Bangkok, som var överfullt. Det var avsett för 1 300 interner men under Karolinas tid i fängelset vistades där 2 800 fångar. I en 140 kvadratmeter stor sovsal skulle 170 kvinnor sova direkt på golvet, utan madrasser eller kuddar.

– Naturligtvis kände jag mig ledsen, bitter och arg. Jag var oskyldig och hade lurats in i den här situationen.

Karolina blev känd som ”diplomatdottern” men det låg henne i fatet och hon bad inte om hjälp. Det var en känslig situation för hennes pappa, som var säkerhetschef på UD, då han kunde inte utnyttja sin ställning och hjälpa henne.

ACCEPTERAD

– Med mitt dubbelseende och dåliga balans var det inte lätt att ta sig till toaletten som var belägen i andra änden av sovsalen. Att kliva över thailändskor i sig är inte bra och kliva över deras huvuden är kränkande för dem. De betraktar huvudet som det heligaste på kroppen. Därför bad jag frivilligt om en liggplats närmast toaletterna och med hjälp av en klädnypa om näsan klarade jag att utstå stanken. Ingen kontakt med omvärlden hade vi, inte ens klockor fanns på fängelset.

Karolina ville närma sig de thailändska kvinnorna och visade det med att lära sig deras språk och tankesätt. Ju mer hon visade det desto mer accepterad blev hon av dem och hon fick även översättningsuppdrag. De thailändska fångarna lärde Karolina deras buddhistiska synsätt. Att öppna sinnena för vad du är och ta vara på livet, för det pågår nu. Karolina började få självkänslan tillbaka och kunna ta vara på guldkornen i alla situationer som trots allt fanns.

– Jag fick en bok av en medfånge, Man’s Search for Meaning (Livet måste ha en mening) av Viktor Frankl. Den blev som en bibel. Jag byggde nätverk både inom och utanför fängelset. Svenska Kyrkan kom och hälsade på. Min mamma och pappa kom en gång om året.

Den thailändska domen blev 30 år och Karolina blev glad att det blev tidsbegränsat och inte livstid för då kunde hon ju överföras till Sverige. De hade 30 dagar på sig att överklaga och Karolina räknade dagarna. På sista dagen överklagades domslutet och hon fick 50 år istället, som senare ändrades till drygt 43 år. Men ändå kände Karolina att hon kunde börja planera för framtiden. DEA (Drug Enforcement Administration), amerikanska narkotikapolisen, hjälpte Karolina att pussla ihop och förklara hur allt kunde ha gått till, varför just hon utnyttjades. ”Vännen” Nat använde henne som knarkkurir, för att sedan själv ringa och avslöja henne. På så sätt kunde andra smugglare slinka igenom säkerhetskontrollen och den thailändska tullpolisen fick bättre statistik.

HINSEBERG

När de fyra åren började gå mot sitt slut såg Karolina fram emot allt nytt och att få komma tillbaka till Sverige. I december 1998 skulle hon överföras.

– Det var den mest traumatiska dagen i mitt liv. Mina nyvunna vänner skulle jag aldrig se igen eftersom de hade livstid och förmodligen skulle dö i fängelset. Svenska Kyrkan hade köpt en resväska, klocka och kläder till mig så att jag skulle se normal ut på flyget hem. Jag sattes av på ett ställe där illegala immigranter satt. Det var ingen trevlig upplevelse. På Hinseberg tyckte jag att klimatet mellan fångarna var hårdare. En del var avundsjuka för att jag var diplomatdotter och berättade jag min historia tyckte de att jag satte mig på höga hästar.

Karolina ville använda tiden på Hinseberg till något vettigt och ansökte om att få påbörja högskolestudier. Hon var den första som begärt det och fick följa videoinspelade föreläsningar. Fängelsets studievägledare var hennes tentavakt. Karolina fick en jur kand i internationell rätt, mänskliga rättigheter och rättssociologi.

– På grund av en klausul i överföringsavtalet blev jag tvungen att sitta av fler år på Hinseberg än jag trodde. Eftersom Thailand hade ändrat sitt domslut från 30 år till 50 år gällde inte överföringsavtalet. Därför fick jag sitta åtta år på Hinseberg och blev med tolv år i fångenskap den kvinna som suttit längst i fängelse i Sverige.

Det gjordes en tv-dokumentär av Linda Nyberg om Karolina och hennes öde och den fick media på hennes sida. Dåvarande justitieministern Thomas Bodström åkte till Thailand för att ändra överföringsavtalet. Men det gällde inte retroaktivt och Karolina fick inte åka tillbaka till Thailand eftersom hon inte var thailändsk medborgare.

– Jag skrev en nådeansökan till thailändske kungen redan 1997 men har fortfarande inte fått svar.

Sista året innan frisläppandet bodde Karolina i ett familjehem för att slussas ut i samhället igen. I augusti 2006 blev hon villkorligt frigiven och flyttade till lägenhet i Stockholm.

TRIVS I DAG

– Jag trivs med mitt liv, som är för kort för att oroa sig och ha negativa tankar. Jag vill fokusera i det positiva och vill ha positiva minnen. Alla kan med sin attityd plocka guldkorn, uppleva glädje och fixa mer än vad man tror.

På hösten 2006 blev Karolina uppringd av ett bibliotek som undrade om hon ville komma och föreläsa.

– Jag hade ju aldrig hållit föreläsningar men jag tycker det är jätteroligt. Jag har inget fast arbete men jobbar ideellt med Läkare i världen och Asylkommittén. Precis när jag blivit fri ville jag ta igen allt jag förlorat och det blev för högt tempo. Det var inte så bra och jag har kämpat mot ätstörningar och tvångstankar länge men är nu fri från dem.

Karolina tycker att Borgholm och Öland är jättefint, så kanske hon blir sommarölänning någon gång...

Du har inte tänkt på att ansöka till Big Brother med tanke på dina upplevelser i thailändska fängelset?

– Jag sökte faktiskt men de sade att jag var överkvalificerad, svarar Karolina med ett skratt.

KARIN ELMERSSON

Fotnot:Big Brother är en dokusåpa där deltagarna är instängda en längre tid, utan någon kontakt med yttervärlden.

Eva Gertrud Karolina Johnsson

Född: 1965

Bor: I andrahandslägenhet i Nacka

Familj: Pojkvän, mamma, två helsyskon, tre halvsyskon

Utbildning: Gemolog (ädelstensexpert), jur kand i internationell rätt, mänskliga rättigheter och rättssociologi

Jobb: Föreläsare samt arbetar ideellt med Läkare i världen som samarbetar med Asylkommittén

Intressen: Människor, resor, upplevelser, språk (kan fem språk; svenska, engelska, franska, tyska och thai)

Senast lästa bok: El Choco skriven av Markus Lutteman

Senast sedda biofilm: Juno

Äter helst: Vegetariskt