Slutet är nära på Himmelsberga  

Den som vill njuta av de sista utställningarna på Himmelsberga får passa på. Tre veckor efter Skördefesten är det troligen slut med Christina Jeppssons tjänst som intendent på museet även om förhandlingarna med arbetsgivaren Hembygdsförbundet fortfarande inte är slutförda.

Jag försökte fråga henne om läget, men hon vill inte uttala sig.

Gör bara sitt bästa så länge det går. Det vittnar också de två utställningarna om – Bonden i konsten i konstmuseet och de duktiga öländska konsthantverkarna som ställer ut i den Stora hallen.

Vi visades runt i Stora hallen av Susanne Jansson från Farmorsspegel i Norra Möckleby som berättade om årets undertema återvinning – hur det används av de olika utställarna. För henne själv började det med spillbitar och efsingar från ett uppdrag i Långlöts kyrka. Ett annat återbruk är de käcka mössor och pillerburkar som hon har sytt i halm efter sin farmoders mönster från tjugotalet.

Hennes vävda mattor med inslag av halm och ullgarn är också av hög kvalitet.

Ett annat sätt att återanvända spill visar träslöjdaren Lars Rigbäck

I sina festpinnar. Målade rester från figursågningen kan också användas som dekoration. Hans enkla allmogeskåp och lådor vittnar om både formkänsla och respekt för materialet som han arbetar med. Små väggsmycken är också de flygande ejdrar som han snidar i lindträ och målar.

Lars arbetar på ett behandligshem vilket gör att lönsamhets-kraven inte tar överhand i hans produktion.

Hans hustru Gunnel som är textilare sätter ihop härliga kuddar med utsmyckning av äldre kasserade tyger. Jag att tror att även de små virkade dukarna är hennes alster.

Stina Rönnlund arbetar med tovad ull. Ett av hennes alster är trumpetblommor i en en vas. Annat som också bygger på en textil tradition bland öländska kvinnor är de stickade vantar hon ställer ut.

Magdalena Dahlgren, som är ljusstöperska, kommer att arbeta med stöpning och låter barn delta. Hon har ett bord fullt med ljus i olika tjocklekar varav de allra tjockaste med fördel kan sättas i en pumpa till festen.

Det brutala slutet för konsten och konsthantverket kan naturligtvis inte enbart skyllas på hembygdsförbundet. Bidragande är också den sega oförmågan från de båda ölands-kommunerna att komma till en samsyn om de bidrag som krävs för att Himmelsberga ska komma i åtnjutande av högre bidrag, såväl från staten, EU eller regionförbundet.

Låt oss nu gå till Konstmuseet som med stolthet invigdes av kung Carl XVI Gustaf och Drottning Silvia vilka snart riskerar att få en lång näsa av ägarna.

Den pågående utställningen har vi tidigare skrivit om. Nu är den utökad med en åldrig utkastare som Christina satte i gång för att varpa de gamla öländska fröna till böner och andra grödor som införskaffats från permafrosten i det skandinaviska fröarkivet på

Svalbard.

Vi låter bilderna tala.

ERICH SCHWANDT