Regina Lund förmedlade kärlekens språk

MÖRBYLÅNGA

Aldrig tidigare har det nog varit så fullt av folk på biblioteket i Mörbylånga som i tisdags kväll, när Regina Lund sjöng och läste sina egna texter.

Det rådde närmast en andäktig tystnad bland hyllorna, så tyst att man kunnat höra bladen vändas i en bok.

– Det var så fint när jag åkte över Ölandsbron. Landskapet var så enormt poetiskt att jag tänkte, ”lyckos dem som bor här”. Så vad kan jag ge er som har all den här vackra naturen? frågade Regina Lund medan hon satte sig tillrätta på stolen framför publiken.

Svaret blev en förtrollande afton, av de församlades ansiktsuttryck att döma. Regina inledde med en dikt om sin morfar Kalle Karlsson, ett gripande levnadsöde om en man hon aldrig fick träffa. Han arbetade för militären och sprängde sig själv:

En dag det skulle sprängas i en gropMen ingen ville explodera och ingen vågade väl tro'tKalle Karlsson var en modig manklev ned i gropen och försvann...Kom tillbaka en gång tilloch tala om varför du försvannSkicka tillbaka någon i ditt ställenågon snäll som tar min hand...Någon som tar hand om en liten Reginabarnbarn, dotter, liten tjejFör hon håller på att falla ner i gropensamma grej...Alla vill att Regina ska falla...

SJÄLVUTLÄMNANDE

Att lämna ut sig själv är inget främmande för Regina. Poeten, sångaren och skådespelerskan Regina Lund delar med sig av det mest privata i sina texter. Liksom på vita duken, som i sexualupplysningsfilmen Kärlekens språk (2003), där hon bokstavligt talat klädde av sig inpå bara kroppen, vilket orsakade en enorm uppståndelse.

– När det var mycket sexrubriker tänkte jag att det här är bästa täckmanteln för att hålla på med andligt arbete.

Regina tror att människan behöver mer andlighet och kärlek, det är vår enda räddning.

– Det vore ballt om framgång mättes i hur mycket kärlek vi ger.

Kärlek är att i varje stund söka godheten, att inte snacka skit om folk och inte bråka om banaliteter, menar hon.

– Vi är här för att må bra och ge kärlek. När vi inte kan det är vi långt borta från vår källa.

För Regina är kärleken Gud, men ordet Gud har blivit urvattnat, tycker hon och påpekar att man dessutom har slagit ihjäl varandra i religionens namn.

RÄDS EJ STICKA UT

Regina Lunds budskap är också tydligt politiskt, vilket publiken blev varse i en godnattdikt tillägnad George Bush, som skall få honom att sluta kriga, eller i dikten Människomissbruk.

– Vi måste sluta att mobba ut varandra och låta folk bo var de vill, säger hon med en tydlig känga åt en, i hennes ögon, inhuman invandrarpolitik.

Hon räds ej att sticka ut och tycker också att man skall skrota militären och det monetära systemet. Istället bör pengarna fördelas rättvist i världen. Hennes frispråkighet har dock ett pris.

– Jag såg att jag placerats på nazisternas dödslista. Men jag är väldigt tacksam att leva i ett land där man inte skjuter ner oliktänkande.

Regina bläddrade frenetiskt i sin diktsamling, som är så nyutgiven att hon ännu inte lärt sig hitta i den.

– Nu kan ni sätta er och hosta medan jag letar i boken. Ibland har jag svårt att lära mig mina egna texter, för det är som om man skriver i ett slags trans.

Hon satt även som i trans när hon läste och sjöng, stundom finstämt viskande. Men plötsligt formligen exploderade det i en kaskad av intensiva flöden i ord högljutt radade på varandra, allt förstärkt av yviga gester. En sann utmaning till och med för den skickligaste ljudtekniker.

– Jag går på känsla, så jag ber om ursäkt om det blev för höga nivåer. Ni får stå ut med att hänga med i mina emotionella svängningar.

Och det gjorde publiken mer än gärna, som dessutom bjöds på ett personligt minne.

– Det var på Öland, i Borgholm, som jag fick min första och enda tatuering.

”ÖN ÄR LITE MAGISK”

Öland har betytt mycket för Regina Lund, avslöjade hon.

– Ön är lite magisk eftersom det var första gången jag framträdde, när jag sjöng i ruinen för tio år sedan.

Efter det skrev hon 17 låtar på två veckor, som sedermera hamnade på hennes debutalbum Unique, till vilket hon således kan sägas ha hämtat inspirationen från denna ö.

– Jag hoppas att det jag gör kan ge någonting till någon. För mig räcker det med att en 13-årig tjej somnade med mina dikter i famnen. Det var första gången hon hade sträckläst en bok. Nu är dikterna allas när jag har givit ut dem. Nu är de ”everybody's darling”.