Ölänningarna gick man ur huse
GÄRDSLÖSA
Ett evenemang av prinsessbröllopsdignitet ägde rum i Gärdslösa kyrka i lördags. Det var nämligen packat i alla bänkar utom några platser längst ut i korsarmarna som inte gav rimlig valuta för entrépengarna. Innan porten öppnades var kyrkgången fylld av köande ända bort genom stigluckan i söder.
Den biljettförsäljande herrekiperingen i Borgholm hade under veckan upplevt ett köptryck som aldrig tidigare, så publiksuccén var redan på förhand given. Vår tidning har tidigare skrivit om det stjärnspäckade sång- och visprogram som små- och ölänningar under helgen haft möjlighet att avnjuta, i fredags i Växjö, i lördags i Gärdslösa och i söndags i Kalmarsalen.
Vilka av de uppträdande i den stora ensemblem som på förhand hade den största lyskraften för publiken är svårt att säga, men för många var det säkert Cajsa-Stina Åkerström, för andra kan det ha varit den frejdade kördirigenten Gustaf Sjökvist. För åter andra gav kanske trubaduren Björn Johansson eller bluessångaren med mera Claes Janson tillräcklig valuta för entrén. Och med visshet drog Gärdslösa Kammarkör under Ingegärd Cafourek sin publik den fyller ju Gärdslöa kyrka även utan andra dragande namn.
STEG FRAMÅT
Om vi skall se det ur öländsk synvinkel, alltså ur Gärdslösakörens synvinkel, så var det nya att kören inte själv stod som arrangör, utan var engagerad som medverkande i ett större sammanhang. Detta får faktiskt kallas ett ordentligt steg framåt i karriären, nämligen att vara med bland proffsen.
Det har varit en oerhört stimulerande upplevelse för hela kören att arbeta tillsammans med professionella artister alla är mycket nöjda, säger också Ingegärd Cafourek till vår tidning
Körens framträdanden inramade evenemanget och hade dessutom i mitten en absolut höjdpunkt, nämligen framförandet av tre Stagneliusdikter i Harald Ericis tonsättning. Dessa mycket vällyckade kompositioner, framför allt Månflickan och Amanda, kommer att bli örhängen, de har individualitet och fastnar lätt i minne och sinne. Men även körens övriga framträdanden kännetecknades av en härlig klanglig fyllighet tillskottet av två nya sopraner och två tenorer och situationens allvar har kanske haft del i detta, vad vet vi. Men vi vet också att konserten föregåtts av ett intensivt övningsstadium.
VÄLLYCKAT
Varje framträdande artist innebar en ny höjdpunkt i konserten. Inte minst Cajsa-Stina Åkerström bjöd generöst på sig själv, både med egna stycken och andras Åsa Jinder kände vi igen. I sitt första framförande ackompanjerades hon inte vara av instrument utan även av kammarkören ett vällyckat samarbete.
En höjdpunkt för sig var när Cajsa-Stina bjöd en körmedlem att träda fram och ackompanjera hennes på nyckelharpa det var Greger Fransson från Långlöt som på detta sätt gick in i musikhistorien.
Förutom att Gustaf Sjökvist dirigerade kören i ett knippe Olle Adolphsonvisor (om en koral kan betecknas som visa) var han konferencier och samtalade med artisterna i tur och ordning. Litet blev han lämnad i sticket av kyrkans högtaleri de som satt i kyrkans bakre del och saknade hörapparat hade svårigheter att höra talet för musik är kyrkans akustik god nog. Men de mera kortvågiga diskanttonerna klingar snabbt av på sin väg nedåt i kyrkan. Något för kyrkorådet att ta tag i!
Det var en mycket nöjd publik som tog sig hem i sensommarnatten ensemblen bjöd på sig i två fulla timmar helt utan longörer. Det är bara att tacka!
ANDERS MARELL
