Ny succé av Teater Proximus

KÄLLA

Källa bygdegård är alltid fylld när det är något på gång. Trots hotande snökaos, kom publiken, 159 betalande är lysande.

Det var väl använda pengar att uppleva denna enda föreställning av dramakomedin Kyrkoherde Trogen.

Det hela utspelar sig en sommarvecka på 1960-talet, då det ännu fanns byar med drängar på gårdarna, men nya yrken börjar dyka upp som kanske lämpar sig för den som råkat välja fel, till exempel familjeterapeut.

TIO BUDORD

Den som är präst har alltid allas ögon riktade mot sin person och en dräng, som anses för dum och obildad att begripa något, är kanske den man minst anar ska avslöja överhetens snedsprång.

Ludwig Sundström spelade övertygande den dumsluge drängen Ossian som även trakterade fiol så väl att publiken insåg att han verkligen kan spela både fiol och teater. Kyrkoherden, mycket skickligt gestaltad av Erik Carlsson, övertygade också som en talang väl värd att odla. Han har påbrå från sin far, Erling Carlsson, som när det begav sig, ofta deltog i IOGT-NTO-föreningen Friska Viljors amatörteateruppsättningar.

Ibland överträffar verkligheten dikten, i Halland har det berättats, att där funnits en präst som inspirerat pjäsförfattare Britt-Marie Nilsson till denna dråpliga komedi om Kyrkoherde Trogen. Britt-Marie bevittnade också en väninnas prästvigning, en upplevelsen som kanske gjort avtryck i prästens monologer i hans vånda över begångna synder.

Prästen avslöjas på ett husförhör och därmed är skandalen ett faktum. Att detta sorglustiga ämne också kan ses som en djupdykning i den moraldebatt som pågår om kyrkans och prästernas handel och vandel, hur de efterlever de tio budorden och sköter sin plikter, är en annan sida av saken.

ODÖDLIGA

Det krävs en speciell begåvning för att skriva roande och intressant. Att skriva komedi, är en särskild begåvning. De skickligaste komediförfattarna blir odödliga och får publiken att se huvudaktörernas vansinnigheter i en skrattspegel.

Visst har Britt-Marie Nilsson haft medhjälpare som fixat och donat, det förstår var och en. Den som upplevt bygemenskapens innersta kärna, där föreningslivets alla bestyr delegeras till så många som möjligt, så alla ska känna sig delaktiga.

REPRIS ÖNSKAS!

Många varma applåder fick ensemblens nio aktörer, som skötte sig alldeles utmärkt allihop. Roligast var ju utan tvekan kyrkoherden och hans församling, idel kaffesugna damer som egentligen kom till husförhöret, mest för det goda hembakade och det rara kaffet.

Förhoppningsvis kan Teater Proximus ordförande, pjäsförfattare och regissör, Britt-Marie Nilsson övertalas att sätta upp pjäsen någon gång till.