Nu öppnar öns enda boulehall

TJUSBY

– Är ni inte riktigt kloka?

Jodå, den frågan har Sievert och Lisbeth Johansson fått höra flera gånger. Även på länsstyrelsen, som nekade utvecklingsbidrag till projektet, tänkte man nog också i sådana banor. Men nu står den där – Ölands (länets?) enda boulehall.

Boule? Är inte det något slags kulspel för pensionärer? Fel, fel, fel. Svenska Bouleförbundet har nära 15 000 medlemmar, varav hälften är licensierade tävlingsspelare. Badsträndernas ”kulspel” är inte alls detsamma som riktig boule, eller petanque som de flesta kontinentalspelare (utom just i Frankrike) benämner spelet. Det tävlas både lokalt, nationellt och internationellt. I varenda kommun finns det också någon riktig boulebana. Och nu finns det dessutom en stor, fin inomhushall med åtta banor, bar och restaurang med fullständiga rättigheter här på Öland – i Tjusby av alla ställen.

UPPGRADERING

Det hela började med en ladugård och 130 nötdjur. Och det är ju en typisk boulehistoria. Hursomhelst, Sievert och Lisbeth Johansson tyckte att de hade gjort sitt inom lantbruksnäringen.

– Det blev till slut för mycket arbete. Vi kände oss också ganska ”antika” med jordbruket, berättar Lisbeth.

Sievert och Lisbeth beslutade sig för att lägga ner sin jordbruksverksamhet. I april förra året hölls en auktion. Djuren försvann från gården och marken arrenderades ut.

– Och där stod vi med en tom ladugård. Överallt på ön finns tomma ladugårdar som står och förfaller. Och så ville inte vi ha det, säger Sievert.

Lisbeth och Sievert funderade först på om de skulle bygga uthyrningslägenheter för sommargäster.

– Men när vi fick reda på alla byggnadstekniska regler, inte minst när det gäller brandsäkerhet, så gav vi upp.

Men plötsligt får paret Johansson en Lidnersk knäpp.

– Jo, vi visste att det finns en massa folk som spelar boule. Och det finns mängder med banor överallt. Men ingen inomhushall.

Sagt och gjort. Ladugården uppgraderades till en boulehall.

INGEN HJÄLP

Nu låter det som om den Johanssonska ladan omvandlade sig själv till en boulehall i ett nafs. Men sådant händer bara i tecknad film. Först skulle det röjas och rivas. Ladan var faktiskt en helt vanlig modern anläggning för en 130 nötdjurs stor besättning med mjölkrum, gödselutkast och allt som hör till. Och sedan var det dags för själva bygget som stod klart för någon vecka sedan.

– Det var ett jäkla jobb. Inte minst för Lisbeth som målat alltsammans, skrattar Sievert.

Fick ni ingen stöttning från ”landsbygdsvårdande” myndigheter?

– Nej, det var dåligt med det. Vi fick inte en spänn från något håll. Länsstyrelsen trodde inte på vårt projekt och gav kalla handen. Så vi fick fixa allting själva. Men vi höll oss inom budget, säger Sievert med viss stolthet.

Efter allt slit, och inte minst mothugg från myndigheterna, står Ölands Boulehall i alla fall där i Tjusby. Den officiella invigningen sker nu på lördag (den 18:e), men folk har redan hittat till hallen och det smygspelas friskt på de åtta banorna.

– Man skulle tro att Tjusby ligger vid världen ände, men det är bara några mil till Kalmar. Och Borgholm och Färjestaden ligger mer eller mindre nästgårds. Så jag det ska nog gå vägen, hoppas Lisbeth.

– Jo, och boulespelare finns i varenda buske. Men en hall – det finns bara här, garvar Sievert glatt.

Men Ölands Boulehall är faktisk mycket mer än bara åtta boulebanor. Här finns både bar och en mycket fräsch liten restaurang.

– Jomän, och vi har fullständiga rättigheter.

TRÄFFA FOLK

Hur kommer då det här vansinnesprojektet att gå? Sievert säger själv att han fått frågan: ”men är ni inte riktigt kloka?”, fler än en gång.

– Det är klart att vi tror på det här. Det finns ingen hall i närheten, men det finns en jäkla massa bouelspelare. Och vi satsar också på föreningar, företag, firmafester med mera, med mera. Så nog finns det en marknad.

En rolig detalj är att ungdomar har hittat till hallen. Gemene man tror annars att det bara är pensionärer som spelar ”vuxenkula”.

– Men vi har redan mängder med ungt folk som hittat hit, säger Lisbeth.

Saknar ni inte jordbrukarlivet lite ändå?

– Nej, inte alls, säger Lisbeth bestämt.

– Nu kan man sova ett tag på morgnarna. Och så är det kul att träffa folk. Att vara lantbrukare är ofta ett ensamt jobb.