Markus Åkesson äntligen!
Separatutställningen med Markus Åkesson på VIDA museum är en så stor händelse att man, som i Nobelsammanhang, skulle vilja utbrista Äntligen!
Markus Åkesson, som är född 1975 arbetar med måleri och glasobjekt. Han bor i Nybro och har haft uppmärksammade utställningar på Galleri Pelle Unger i Stockholm,The Parkhus i Berlin, det ansedda Galleri Monica Strandberg, Kalmar, Bergdala Konstgalleri och Smålands Glasmuseum i Växjö och vunnit kulturpris på Sydosten i Kalmar 2009.
Monografier över hans verk har skrivits av Malou Allerholm (2010) och Sophie Allgårdh (2011).
Han har en starkt hantverksmässig förankring. Målade tidigare abstrakt men är strängt figurativ i de nya verken, på ett sätt som för tekniskt tillbaka till 1960- och 1970-talets precisa foto- eller superrealistiska måleri, dock utan dess samhällsengagemang.
Själv minns jag vallfärderna till Rooseum i Malmö där Ola Billgren visade sina realistiska skildringar av människor i vardagliga situationer. De minutiöst genomförda detaljerna i mönstren finns även hos Markus Åkesson. Men medan figurerna ofta är förtinglade hos Billgren eller vänder sitt ansikte ifrån betraktaren ser vi hos honom en märklig blandning av koncentrerad innerlighet och och objektivitet. Eller som Billgren sa: Bilderna är inte längre avsedda att uttrycka upplevelser, de är avsedda att åstadkomma en bestämd sådan.
Markus har sina barn som modell men påverkas också av drömmar och den ständigt strömmande radioinformationen från verkligheten, vilken förenas hos honom i hans syn på många målningar som fönster mot världen , som får honom att välja både mytologiska och krigiska teman som i målningarna i krigsserien War med en rosafärgad helikopter i den stora och en A-bomb som sprider det vackra svampmolnet i en mindre.
Jag minns formationerna med flygande bombplan som blänkte vackert mot den blåa himlen medan de la bombmattor över Berlin.
Att hålla sagan levande förenar honom också med den stora konstens mästare som Caravaggio och hans efterträdare som Francisco de Zurbarán och George de la Tour.
I gränsfältet mellan liv och död är hans målningar som The Sleepwalker med det döda eller vilande rådjuret, med skeletten eller anatomiska modeller som i The scientist´s room eller barnen som undersöker de uppstoppade djuren i skolans Psychopomp Club lika viktiga som den röda mantran som flickan i den 150 x 370 cm stora The Garden of Initiation målar en man på ryggen.
Det finns naturligtvis också många andra aspekter att lägga på Markus Åkessons utställning. Där finns en rikedom som också kan leda till det amerikanska hyperrealistiska (fotobaserade) måleriet, som Chuck Close till exempel, som med sina överdimensionerade porträttarbeten riktar uppmärksamheten inte bara mot verkligheten, utan också mot skillnaden mellan konst och verklighet (professor Sven Sandström huvudredaktör i Fogtdals konstlexikon 1993)
ERICH SCHWANDT
