Målningar och broderier på Himmelsberga  

HIMMELSBERGA

I Stora Hallen på Himmelsberga ställer de närmaste två veckorna två heltidsverkande konstnärer ut målningar och broderier. De har ett och annat gemensamt – men har – helt naturligt – huvudsakligen tydliga egna individuella drag.

Gemensamt för Rosemarie Holmström och Anna Berg är att de gärna söker upp av människan övergivna miljöer och avporträtterar dem, samt att de målar ansikten – men där tar det slut med meningsfyllda likheter.

Anna Berg målar av den aktuella utställningen att döma gärna hus och detaljer av hus, medan Rosemarie Holmström sätter in sina hus eller andra byggnader i en landskaplig omgivning. Hon målar minnen, medan Anna Berg observerar – förenklat uttryckt.

EN GÅNG VIKTIGA

Rosemarie Holmström återger i en serie målningar platser som en gång varit viktiga för henne, Restis i Borgholm, skurkvarnen i Jordhamn, väntkuren i Karlevi. De ingår i en ”gorillaserie” – i alla figurerar en gorilla som med sin bastanta kroppsliga tyngd naglar fast motiven vid jorden –säkert finns det klipskare sätt att motivera gorillornas närvaro på.

En annan serie, akvareller och några akryler, en ”grävlingserie”, är säkert också minnesrelaterad, eftersom här individens utanförskap i kamratgänget och familjekretsen återges. En av gestalterna bär grävlingshuvud – man måste gå närmare och titta, annars missar man vitsen med det hela.

Rosemarie Holmström har också målat några ”svettedukar”, denna gång inte den som täckte Frälsarens anlete, utan Den heliga Veronicas. Det är säkert inte blasfemiskt att dukarna utgörs av välanvända Wettexdukar – strukturen passar väl för att återge några äldre utarbetade kvinnors ansikten.

INÅTVÄNDHET

Anna Bergs målar förutom hus också ansikten, inte porträtt, utan allmängiltiga ansikten: Hon kallar den själv för Junginspirerade och uppvisar olika arter av inåtvändhet i sina ansiktsuttryck. De är i olja med en intressant ytbehandling. Vilken det rör sig om är en hemlighet som konstnären vill behålla för sig själv.

Man skall heller inte missa hennes små finurliga, inkännande broderier.

- Mina broderier handlar om det som sker mellan människor under ytan, om själsliga tillstånd som vi kanske inte är medvetna om. Beroende på vilka livserfarenheter betraktaren för med sig, kan de naturligtvis tolkas på olika sätt, säger Anna Berg.

Människorna är ”streckgubbar” men i sitt samspel mycket uttrycksfulla.

Även i fråga om Stora Hallen bör många fler än jag finna mycket av intresse att betrakta och grunna över. Sådan är ju konstens uppgift, i vart fall en av dem.

ANDERS MARELL