Maggio bjöd på känsla
Veronica Maggio började konserten i ett högt tempo som sedan trappades ner. Men det vara bara lugnet före stormen.
Anna Ihlis, Fibes oh, Fibes! och Jonathan Johansson hade spelat före. Nu skulle publiken äntligen få se artisten som de hade väntat på.
Veronica Maggio sprang ut på scenen med en effektfull ljusshow. Hon rev av de första låtarna i ett högt tempo och kulmen nåddes med festlåten Välkommen In.
Publiken hoppade, dansade och var med på noterna. Festen var i full gång men den avtog. Därefter kom ett antal lugnare låtar och dansen upphörde.
EFTERFEST?
Äntligen får jag spela på den här fantastiska ruinen.
Hon sjöng känslosamma låtar och mellansnacket var personligt. Ljusspelet till låtarna var också ett häftigt skådespel. Det gav verkligen hennes framträdande en extra krydda.
Men det hjälper inte, undertecknad började känna sig rastlös och jag hade svårt att ta till mig det känslosamma. Vart tog festen vägen? Är det redan efterfest?
HÄFTIG LJUSSHOW
Men festen kom tillbaka genom Måndagsbarn och tack vare arrangemanget lyfter den låten ytterligare. Ljuspelare stod bakom Maggio och i dem lös dioder fram och tillbaka, som en equalizer.
Satan I Gatan är en av höjdpunkterna och sedan kom Stopp. Publiken började hitta tillbaka till dansen och inledningens feststämning.
Mitt Hjärta Blöder och Snälla Bli Min var starka och Maggio lät publiken sjunga med.
Kvällen avslutades självklart med förra årets stora hit, Jag Kommer.
Publiken studsade, dansade och skrek med i refrängen.
Veronica Maggio bjöd på en bra konsert, trots det lite väl lugna mittenpartiet. Men det är bara att konstatera, Maggio är inte bara fest och röj. I Slottsruinen visade hon upp andra sidor också.
ALEXANDER JENSEN
