Konst i det lilla formatet

ÖLAND

Miniatyrmåleri, som det heter, har egentligen inget med ordet ”mini” att göra utan kommer av latinets minium ”mönja, cinnoberrött” eller verbformen miniatum som betyder ”målat med denna färg” som flitigt användes i bokmåleriet på medeltiden för att ”illuminera”, det vill säga utsmycka de dyrbara handskrifterna.

Efter 1500-talet gjordes det också på runda eller ovala medaljonger av porslin eller elfenben. Porträtten i miniatyrer, som även skapades av stora konstnärer som Hans Holbein d.y. och i England av Nicholas Hilliard, blev uppskattade samlarobjekt . De ”förutsätter en högt uppdriven, subtil teknik, har ofta en säregen kolorit och brukar präglas av detaljrikedom och elegans”, står det i Fogtdals konstlexikon som är det mest omfattande och utan jämförelse det rikast illustrerade lexikon över både svensk och internationell konst som någonsin utgivits i Skandinavien.

Efter hand spred sig bruket till övriga Europa, fram till 1800-talets andra fjärdedel då fotografin började ta över marknaden. Miniatyrer definieras numera som målningar ”i litet format eller i liten skala”. Det är en väldig betydeelsegliidning som kopplar dem samman med andra mini-objekt. Så även i ölandskonsten där miniatyrutställningar är en återkommande jultradition av det mera folkliga slaget. Att köpa mindre, unika presenter av kända namn i den lokala konsten har blivit ett uppskattat nöje för alla på ön. Jag har tittat på två av dessa, som båda öppnar denna helg i Mörbylånga och Stacketorp.

MÖRBYLÅNGA KONSTHALL

Mörbylånga Konsthall har nutagit över platsen för årets miniatyrutställning efter Pinakoteket, där den första utställningen öppnades i början på 90-talet. Konsthallen grundades i Mörbylånga hamn 2004 av SÖK (Södra Ölands Konstförening) och är numera väletablerad. Årets utställning börjar lördagen den 29 november 2008. Den pågår till och med den 14 december med sedvanliga öppettider lördag och söndag klockan 10.00 -17.00.

Med 35 deltagare från hela Öland som visar fem miniatyrer vardera blir det sammanlagt 175 verk som visas. Som grädde på moset kommer därtill det obligatoriska temat, i år en metkrok som får fantasin att flöda. Det gav Weikko Kuuzela inspiration till en laverad tuschteckning på en krokikrok, medan Johan Lunde har skapat något Till Minne över Östersjöns sista torsk. Lunde har som bekant varit stadsarkitekt i Mörbylånga men arbetar numera i Kalmar. Bart Pots fem teckningar som hänger bland miniatyrerna får man dock själv klippa isär.

Bland ordinarie verk finns flera porträtt att notera, både av Weikko Kuuzela och Bengt Winblad som är nyinflyttad i Mörbylånga, men framförallt många landskapsmålningar. Elisabeth Lindstedts oljor och Peter Nilssons vackert uppsatta akvareller förtjänar särskilt att framhållas. Där finns Birgitta Augustine med landskap från Öland och förmodligen Mön, liksom Lennart Petersson och Pekka Hedin.

Anita Hedin håller också stilen, hennes textila applikationer får till och med en starkare verkan i det lilla formatet. Förvisso är inte alla så bra, några är rentav lite slarviga, men det finns också guldklimpar som Eva Klevemarks målningar på ruintemat. Sven Håkansson skulle dock vara bättre utan de klumpiga guldramarna.

Bo Mörnerud är lika suverän på att måla fåglar som Katarina Eriksson är det på sina äpplen och Elisabeth Wallén på sina läckra tulpaner med guldglitter strött i bladen. Fotomontage av Eva Finder och Mona Hedin växlar om med rytmiska broderier av Elisabeth Cima Kvarneke och lustiga små keramiska reliefer med kaniner i färg som Malin Adler i Färjestaden har gjort. AnnMari Utvik bidrar också med några små grafiska blad.

Bland de mera skulpturala eller tredimensionella verken sticker Lars-Göran Ljungdahl i Färjestaden ut med sina lyktor av taggtråd á la Amnesty och en härlig keramiksamovar. En bit därifrån, kring en pelare, är flera andra skulptörer utställda, som Adam Hedin, Ann Lindström som numera bor i Kastlösa och gör så livfulla hästar och Karin Ewing med sina katter.

Tina Tell som är mycket speciell har skapat ett mellanting när hon gjuter in fem teckningar i en liten kub av glas och kallar den Fem stunder i paradiset. En liknande, fast ändå annorlunda korsbefruktning kan man se hos Rudolf Overå vars reliefer i plåt avbildar enkla som dock omges av breda svarta ramar i trä. Det är en något skiftande men fantasieggande utställning som är värd ett besök.

GALLERI SVALAN I STACKETORP

Pelle Frylestam på Galleri Svalan har valt en annan väg. Han har nästan ett år (10-11 månader) i förväg bokat in tio konstnärer att ställa ut ca 10 miniatyre vardera. Storleken fastställdes till 12x12 cm eller 48 cm i omkrets. Att hänga 100 målningar krävde dock eftertanke som han löste genom att samla de tio bidragen på skärmar på väggarna. Det skapar ett förvånansvärt luftigt intryck som också överblicksbilden visar. De tio utställarna visar också olika tekniker i sin bildkonst, de arbetar i olja, akryl, akvarell och grafik.

På yttervägen, på var sin sida om ingångsdörren, hänger två kvinnors målningar, Leila Perikalas från Iran och Monica Strandbergs som trots olikheterna i sin bakgrund förenas av andligheten i sin inställning. Monica Strandberg har som bekant gjort en altartavla i Ryssby kyrka efter den förödande branden som förstörde Ivar Morsings verk, skildrar här relationer i sina miniatyrer, till människor, barn, till djur och sig själv. Det är en imponerande visning i en färgskala som minner om Goya. Det ska också bli spännande att se hennes separautställning på Galleri Mittbrodt som öppnas denna söndag.

I fönstret står små akvareller utställda med vägstudier av Aníta Tingskull som tillhör det bästa som har sett av henne. På den västra väggen hänger så andra akvareller med landskap av Weikko Kuuzela, jämte en skärm mednaggande goda oljor av Sven-Bertil Svenssons hand. Om hörnet följer Rudolf Overå med färgetsningar i viskositetstryck som också avbildar enkla ting –ett äpple, en bil, en sol, ett hus och en fågel.

Bakom den röda soffan hänger de nio sista målningarna som Stig Kastberg har gjort med små landskap från Öland och Mön, följda av tolv små abstrakta målningar i blåa ramar av Lena Richert med vingslag målade i akryl, och om hörnet i skåpet, där det förr hängde Den röda skogen av Linda Wallin, finns nu hennes datorbearbetade fågelmålningar i screentryck och olja att se.

Längst ut mot det östra hörnet hänger en skärm med oljor av Ann-Charlotte Ohlén. Det första gången hon har gjort miniatyrer. Jag känner igen motiven och undrar om inte hon också kan tillhöra dem som blir bättre i det mindre formatet.