Inger ”Pippi” Nilsson bjöd på Astridmagi

BORGHOLM

En glad och väldigt charmig Inger Nilsson, skådespelerska och med en mycket speciell barndom som barnskådespelare i filmerna om Pippi Långstrump, kom till IOGT-NTO-lokalen i Borgholm i lördags tillsamman med pianisten Carina E Nilsson. I Samarbete mellan studieförbundet NBV och IOGT-NTO i Kalmar län samt Borgholms kultur och fritid.

Inger Nilsson trollband publiken i dryga timmen med historier om sitt liv som barnskådespelare, utvald till filmrollen som Pippi Långstrump och lite om sitt liv som vuxen skådepelare.

Filmerna om Pippi bygger på Astrid Lindgrens underbara böcker. Pippis häpnadsväckande beteende och livet som ensamt barn, fick experterna på barnuppfostran att gå i taket av förfäran. Då Pippiböckerna kom ut (1945-48), fanns många Prysseluskor i Sverige. (Prysseluskan var en socialnämndsperson som ville placera Pippi på barnhem).

Astrid var barnens vapendragare framför andra. Hon svarade kritikerna: ”Ge barnen kärlek, ändå mera kärlek och ändå mera kärlek, sedan kommer förnuftet av sig själv”! Det har hon ju alldeles rätt i. Eller hur!

Astrid hittade på Pippi som ett nöje för dottern Karin. Det var inte alls tänkt att bli en barnbok, men Astrid vågade skicka in manus till Bonniers förlag som refuserade boken, den var för annorlunda som barnbok, ett beslut de gruvligen ångrat. Men nystartade Rabén & Sjögren, vågade och gjorde sitt största kap någonsin. De gav ut böckerna om Pippi och anställde Astrid som fick möjlighet att hjälpa andra begåvade barnboksförfattare. Hon har själv sagt, att hon kände på lukten när hon såg en begåvad barnboksförfattares manus.

VÄRLDENS BÄSTA ASTRID

Inger Nilssons berättelser om sitt förhållande till publiken, som skådespelare, visar att det inte alltid är så lätt att vara den vuxna Inger, när publiken helst vill se henne som den evigt 10-åriga Pippi. När Astrid Lindgren mötte Inger på tu man hand, utbrast hon, ”herre gud, vad har jag ställt till med”! Men jag vet, sa Inger, att Astrid har inte gjort något ont. Hon är världens bästa barnboksförfattare och hennes kärlek till barn är oförfalskad och äkta.

Astrid skrev sin första berättelse då hon var 13 år. Den publicerades i Vimmerby tidning där hon senare får jobb. Den 20 år äldre, gifte chefredaktören förförde Astrid som blir med barn. Hon far till Köpenhamn och föder sonen Lasse, som fick bo i fosterfamilj. Astrid flyttar till Stockholm, får arbete, sparar idogt alla slantar av sin usla lön, för dem köper hon tågbiljett, åker till Danmark så ofta som möjligt för att träffa den lille sonen.

Tre år gick, hon mötte Sture Lindgren, de gifter sig, Lasse flyttar äntligen hem till Astrid och han får systern Karin, orsaken till att Pippi såg dagens ljus. Hela historien om Pippis litterära mamma finns att läsa i bästa vännen Margareta Strömstedts biografi som bygger på intervjuer med Astrid (finns på biblioteket).

JOURNALISTEN INGER

Inger mötte många journalister under inspelningarna av Pippi-filmerna och lärde sig snart hur man skulle intervjua. Hon frågade ut hela personalen i filmstaden om deras familjeförhållanden och slutligen tröttnade de. En dag sa de att hon skulle gå till konferensrummet och intervjua alla som samlats där. Sagt och gjort, Inger kom in och gick fram till huvudpersonen, en lång, mager man med basker. Han blev väldigt irriterad: ”ut härifrån, här vill vi inte ha några barn!” Regissören Ingmar Bergman, hade talat!

Äventyren med filminspelningarna i Sverige och utomlands var mycket roliga för Inger och publikens förtjusning var stor när Inger beskrev hur man fick tag på statister till olika scener och hur man skapade miljöerna. Hon bjöd in publiken att gissa vilka som komponerat musiken till Astrids visor, Georg Riedel, Björn & Benny, med flera.

ASTRID ETT UNIKUM

Generationer barn och vuxna kan inte ha fel. Astrid är ett unikum, som författare och människa. Det är inte så svårt att förstå när man läser sagorna och ser filmerna. Vi förstår, varför Svenska Akademien inte kunde förstå storheten i Astrid Lindgrens författarskap. Det hade det krävts människor med barnasinnet kvar, en livs levande fantasi och modet att välja en kvinna med särskild lyskraft!

I stället instiftades ALMA-priset, till Astrid Lindgrens minne. (Astrid Lindgren Memorial Award), ett pris helt i klass med Nobelpriset i litteratur. (Fem miljoner kronor delas mellan en barnboksförfattare och en illustratör varje år).

Carina E Nilsson ackompanjerade lyhört, publiken sjöng med förstås i Idas sommarvisa och Fattig bonddräng. Det applåderades flitigt och Inger försökte avsluta, kom ihåg historier, hon bara måste berätta och sjöng den ena visan efter den andra, men, ”aldrig mer sjunger jag Pippi-visan, det har jag lovat mig själv”, sa Inger och tackade än en gång för applåderna.

Vi tackar för att Inger Nilsson kom och berättade om Pippi, om sig själv, om Astrid Lindgren och alla dom andra. Det finns bara en Pippi och den har Astrid Lindgren skapat och en Inger Nilsson, som givit oss en levande bild av Pippi i filmad version.

RAGNHILD OXHAGEN