Annons
Nyheter

Idag fyller Ölandsbladet 140 år

Nyheter • Publicerad 16 december 2007

Ölandsbladets grundare var J P Andersson från Göteborg som etablerade sig i Borgholm ”i den vällovliga avsikten att lyckliggöra staden och provinsen med en efter lokala förhållanden lämpad veckotidning.”

J P Anderssonvar visserligen ölänning till börden, född i Ryd i Glömminge, men främling när han kom till staden. Och hans resurser var knappast stora, de inskränkte sig till yrkeskunskap och stor arbetsvilja. Dessutom var han själv tvungen att fungera både som redaktör, faktor och annonsakvisatör. Den lilla officinen, vars förnämsta inventarium utgjordes av en mindre handpress, var från början inrymd i övervåningen i virkeshandlaren N P Strands fastighet i hörnet av Norra Långgatan och Skepparegatan, nuvarande Slottsgatan.(Strand var för övrigt upphovsmannen till namnet ”Strands tvättfat” eller ”Tvättfatet, idag Bäckmans park, där han brukade hämta vatten). Personalen bestod, förutom ägaren själv, av hans bror Carl Fredrik och ett par lärlingar.

Annons

BARA FYRA SIDOR

Det var en tämligen anspråkslös tidning som såg dagens ljus. Den bestod av fyra sidor med format 40x27 centimeter. I provnumret meddelades att den skulle komma ut varje helgfri lördag, ”eller om helgdag då inträffar dagen förut”. Prenumeration togs emot på tryckeriet där man också kunde köpa lösnummer för 8 öre styck. Annonser betingade ”4 öre per tryckt petit-rad samt förhöjning för större stilar i mån av de utrymme de upptaga” och lägsta annonspris var 25 öre. Och upplagan låg de första åren på knappt 10 exemplar. Texten i tidningen kom ända fram till 1886 tryckas i frakturstil, liksom de flesta landsortstidningar på den tiden. Tryckeriets begränsade förråd av stiltyper av antikt snitt användes huvudsakligen till annonser och rubriker.

Tiderna var inte heller de bästa för att starta en tidning, 1867 års svåra missväxt kastade sin skugga landets ekonomiska liv. I provnumret kunde an läsa om stegrande spannmålspriser liksom stor nöd och arbetslöshet. Men någon brist på livets nödtorft tycks dock inte ha funnits i del lilla staden – för den som hade en slant på fickan. I provnumret annonserade Borgholms handlare om en lång rad varor. Hos handlanden Johan Söderström, tillika stadens ordningsman, kunde man köpa bomullsvadd, engelska pickles, eau de cologne, cigarrer och fotogenolja, hos Erik Marksson danskt vetemjöl, hos N G Torrén sirup och kaffe, hos Carl Lind tapeter, viner, garner, tyger och spegelglas och hos A R Högstedt holländsk sill, svenska viner, glasvaror, ärter, krossgryn och marmormortlar.

JOBBADE GRATIS

Ölandsbladet utgavs under J P Anderssons ledning i 14 år, eller fram till den 19 oktober 1881. Som språkrör för stadens och övriga Ölands intressen samt förmedlare av ortsnyheter fyllde Ölandsbladet i stort sett de krav som rimligen kunde ställas. Rent stilistiskt lämnade väl de redaktionella lokalnotiserna en del övrigt att önska, särskilt under de första åren, men språkbehandlingen tog sig med tiden sedan redaktionen lyckats intressera mera skolade pennor att lämna bidrag. Tidningens svaga ekonomi medgav dock inte något erbjudande om ekonomisk ersättning för sina tillfälliga medarbetare, de fick nöja sig med att se sina alster i tryck. Men den bygdekorrespondent som var energisk nog att skaffa tio nya prenumeranter kunde påräkna ”2:ne exemplar gratis som honorar”.

Tidningens format utökade redan 1868 till 47x30 centimeter, en storlek som behölls oförändrad under J P Anderssons tid. Men ett undantag av den regeln måste nämnas. Den 3 oktober 1974 överraskade Ölandsbladet läsarna med ett nummer som blott mätte 36x22 centimeter, med tre spalter på var och en av de fyra sidorna. Och förklaringen, som visar tidningens ekonomiska svårigheter, lämnades i följande notis i fet stil: ”I brist av tryckpapper utkommer dagens tidning i mindre format. Nästa nummer utkommer i vanligt format. Red.”

SVÅRT EKONOMISKT

Ölandsbladet residerade i den strandska fastigheten fram till 1873, då verksamheten flyttade till ”Olof Elofssons gård å Södra Långgatan.” Lokalbytet var knappast någon ”hit” eftersom officinen hamnade i ett av de kvarvarande rucklen från föregångaren till staden Borgholm – köpingen Borgehamn. Men med ekonomisk bistånd från frö tidningen intresserade personer i Borgholm och grannsocknarna lyckades han efter några år skaffa sig en egen gård i hörnet av Norra Wallgatan, nuvarande Kvarngatan, och Hantverkaregatan. Hit flyttade han företaget 1877 sedan det tillfälligt varit inhyst i ”målare Österströms gård” i hörnet av Västra Kyrkogatan och Södra Långgatan.

J P Andersson drogs ständigt med ekonomiska bekymmer, vilket givetvis hämmade tidningen utveckling. Familjens tillväxt medförde ökade utgifter för det egna hushållet, vilket fick ödesdigra följder för företaget, och när hustrun till slut tröttnade, tog barnen med sig och flyttade till Göteborg gav den stackars redaktören upp den hopplösa kampen och annonserade ut tidningen till försäljning. Det visade sig emellertid inte vara så lätt. Presumtiva köpare stod knappast på kö, och det blev till slut brodern Carl Fredriksom tog över såväl tillgångar som skulder.

”NYA ÖLANDSBLADET”

Annons

Den 19 oktober 1881 började ett nytt kapitel i tidningens historia. Den kom att heta Nya Ölandsbladetoch gavs ut två gånger i veckan. Carl Fredrik var en duktig typograf och även hans hustru deltog i det dagliga arbetet. Men trots deras gemensamma ansträngningar för att få debit och kredit att gå ihop blev tidningens ekonomi sämre för varje år. Och inte blev den bättre efter att man fått en konkurrent vid årsskiftet 1881-82, då redaktör Fredrik Johansson från Westinska Tryckeriet i Kalmar startade Ölands Tidning. Johansson, som var bördig från Eriksöre, underskattade emellertid konkurrensen, gjorde dessutom några andra misstag, och den 21 december 1883 var Ölands Tidnings saga all.

Den 13 december 1884 såldes så Nya Ölandsbladet till folkskolläraren Josef Bruhn i Borgholm som markerade ägarskiftet genom att döpa den till Det Nya Ölandsbladet. I övrigt var tidningen sig lik under den korta tid Bruhn stod vid rodret. Redan 1884 hade han drabbats av lungblödning. Efter en tillfällig förbättring sommaren 1885 skedde en vändning och den dödssjuke skolläraren tvingades överlämna de redaktionella sysslorna till en kollega, den vikarierande folkskolläraren N Björkqvist från Göteborg. Och när det i april året därpå stod klart för Bruhn att slutet hastigt nalkades sålde han förlagsrätten till tidning och tryckeri till dåvarande badkamreraren J Edvin Melanderi Borgholm.

FRÄMJA BYGDEN

Tidningens fjärde ägare återtog namnet Ölandsbladet. Melander hade varken teoretiska insikter eller praktisk skötsel av ett tidningsföretag, men det kompenserades av hans medfödda affärsbegåvning. Han började genast den tekniska utrustningen som hans företrädare försummat. Nya lokaler för tryckeriet inreddes i en ny byggnad på Melanders villatomt i hörnet av Badhusgatan och Hantverkaregatan, medan annonskontoret fanns i villan. Han gjorde också en programförklaring, där det bland annat stod följande:

”I första hand skola vi rikta vår uppmärksamhet på att främja stadens och ortens intressen och i varje fråga, som berör vårt samhälle och ön, hovsamt och opartiskt, förfäkta den mening som ställer det allmännas väl framför det enskildas. De strävanden som avse att föra vår stad både i dess egenskap av handelsplats och badort framåt, skola i oss alltid finna en varm förespråkare.

I politiska och social spörsmål är vår plats given bland dem som vilja en lugn och på sunda förhållanden byggd utveckling, i överensstämmelse med den gamla goda satsen: Land ska med lag byggas.”

FICK KONKURRENS

För det redaktionella arbetet hade Melander varken håg eller fallenhet, men fick emellertid under de första år värdefull hjälp med redigeringen av sin begåvade och fint bildade fru Anna. Dessutom kom Fredrik Johansson, som misslyckades med sin Ölands Tidning, att bli en mångårig medarbetare på Ölandsbladet. Men även Melander blev utsatt av konkurrens. Tidningen hette Ölandspostenoch grundades den 16 oktober 1906 och hade en moderat liberal inriktning. Den finaniserades av Ölands liberala pampar och hade eget tryckeri i Borgholm. Som ansvarig utgivare anställdes en Borgholmsbo, Axel E Svensson, som hade gjort sina lärospån hos redaktör Melander.

För att effektvit kunna möta konkurrensen från Ölandsposten såg sig Melander tvingad till att anställa en redaktionssekreterare med journalistisk utbildning, och den förste befattningshavaren blev ”litteratören” G Thorénfrån Karlskrona. Medan redaktionsgöromålen anförtroddes åt andra koncentrerade sig Melander från början på företagets ekonomi. 1894 införskaffades en ny tryckpress och genom denna förbättring kunde tidningen göras både sex- och sju-spaltig. Upplagan, som hittills legat på cirka 500 exemplar, steg raskt i höjden och annonsvolymerna ökade i proportion med spridningen. Och redan före sekelskiftet var Ölandsbladet ett ekonomisk stabilt företag.

TRE NUMMER I VECKAN

Annons

För att knäcka konkurrenten Ölandsposten inköpte Melander 1907 en större, modern cylinderpress med falsmaskin, vilket innebar att kunde öka både tidningsformat och upplaga. Och när han avyttrade tidningen 1918 hade Ölandsbladet en upplaga på 2 500 exemplar. På våren 1918 gjordes affären då det nybildade Tryckeri AB Öland tog över tidningen och utsåg Sven Erik Sjöholmfrån Kalmar till redaktör och ansvarig utgivare. Sjöholm, född 1889, hade efter humanistiska studier i Uppsala och Lund och var därefter redaktionssekreterare vid tidningen Kalmar. Några år innan förvärvet hade han köpt in det före detta rektorsbostället vid torget (där Ölandsbladet fortfarande huserar) och i en mindre byggnad på fastigheten inreddes ny tryckerilokal, redaktion och expedition.

Under de följande tio åren fick tidningen en stark utveckling. Redaktör Sjöholm beslöt genast att tillvarata hembygdens, och framförallt det öländska jordbrukets intressen och tidningen kom alltså att föra bondeförbundets talan (det finns än idag de som tror att så är fallet, trots att det är åtskilliga år seden Ölandsbladet fick beteckningen oberoende). Som ett smart schackdrag i den, särskilt på öns mellersta och södra delar, stora konkurrensen med Kalmarpressen, betecknades Sjöholms beslut att från och med 1919 låta tidningen utkomma med tre nummer i veckan: tisdagar, torsdagar och lördagar.

REDAKTÖR SJÖHOLM

Även redaktör Sjöholm fick uppleva en viss konkurrens, från Ölands Tidning Nr2, som började utges av Nya Accidenstryckeriet i Borgholm julafton 1921. ”Denna journalistiska kuriositet som betecknande nog själv räknade sig som ”vilde”, i politiskt hänseende åtminstone, hade till ansvarig utgivare en förut vid Ölandsbladet och Ölandsposten anställd typograf, J Henry Appelkvist, och dess korta levnadssaga slutade midsommarafton 1922”, var beskrivningen av produkten. Tidningens upplaga ökade kraftigt, 1928 var den 4 200 exemplar, varav 150 som i korsband sändes till utvandrade ölänningar i USA.

Om Sven Erik Sjöholm kan man säga mycket. Trots att han var kalmarit av börden kom hans hjärta verkligen att klappa för Öland. Han var initiativtagare till Ölands Landskapsmot, men framförallt Ölands Turistförening, som bildades 1933. Det senare hade föregåtts av två möten med rubriken ”Vad skola vi göra för att locka främlingar till Öland”, på BorgholmsBiografen respektive Ölandsklubben i Stockholm. Sjöholm var således också starkt engagerad i Borgholms Badort och dess utveckling, och satt följaktligen i dess styrelse. Som god vän med Emanuel Högberg, direktör i Rederi AV Svea som bedrev ångbåtstrafiken mellan Stockholm och Öland, lyckades han få denne att bekosta en stor del av turistföreningens marknadsföring.

Tillsammans med flera andra goda insatser på samma område kan man lugnt påstå att Sven Erik Sjöholm var den moderna ölandsturismens egentlige grundare. Redaktör Sjöholm var dessutom en god stilist, och med vass penna när det var angeläget. Så till exempel under krigsåren då han inte stod legendariske Torgny Segerstedt på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning långt efter när det gällde kritik mot Tyskland och dess führer. Sven-Erik Sjöholm kom dessutom att leda Ölandsbladet i nästan femtio år.

ROLF NILSSON

Källor:Ölandsbladet 1867-1927, av Ernst E Aréen, Borgholm – stadens och badortens historia, av Ernst E Aréen samt diverse årgångar av Ölandsbladet.

Så här jobbar Ölandsbladet med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons