Hur öländska är vi egentligen?
SKARPA ALBY
I Skarpa Alby bor släktforskaren Elisabeth Nilsson. I sitt yrke hjälper hon människor att hitta sina rötter och hon anordnar också kurser i släktforskning. Dessutom ger hon ut böcker. För två år sedan kom boken Ölandsfolk. Nu kommer fortsättningen, Ölandsfolk del 2.
– En av frågorna som ställs i boken är hur öländska vi egentligen är, säger Elisabeth Nilsson.
Under gångna sekel var det nämligen relativt vanligt med invandring till Öland från bland annat Småland, Blekinge och Skåne.
– Många övergivna gårdar övertogs av människor från andra landskap, säger Elisabeth Nilsson.
I sitt arbete har Elisabeth Nilsson funnit många släkter där anfäderna finns att finna på fastlandet. I boken redovisas ett trettiotal öländska släkttavlor, där man kan följa släkterna 4 generationer bakåt.
GÄSTFORSKARE
Boken innehåller också texter av ett antal gästforskare, bland annat en släktforskare från Michigan som beskriver arbetet med att hitta sina öländska rötter. Juridikstudenten Viktor Persson skildrar ett mordförsök i Ventlinge 1880.
– Det handlar om en familjefar som det går över styr för och historien ger en intressant bild av hur rättsväsendet fungerade på den tiden, säger Elisabeth Olsson.
En annan gästforskare är den finske ekonomidoktorn Reginald Jägern af Spurila, som spårat upp en anfader i den adliga släkten på Öland.
– Förfadern fick Tveta gård i förläning av drottning Kristina, säger Elisabeth Nilsson.
Det är en mångfacetterad bild av den öländska historien som skildras genom de människor och händelser som beskrivs.
– Jag vill visa Öland ur olika synvinklar, säger Elisabeth Nilsson.
EMIGRATION
I boken finns även en sammanställning av samtliga emigranttillfällen i Sandby socken 1847-1937.
– Ofta återkom de som utvandrade och kanske utvandrade igen, både en och två gånger. Därför är det bäst att kalla det emigranttillfällen, säger Elisabeth Nilsson.
Ett särskilt kapitel ägnas åt brevväxlingen mellan emigranterna och de som blev kvar hemma. Elisabeth Nilsson har läst brev som skickats åt båda hållen över Atlanten. Några brev finns också fotografiskt återgivna i boken. När hon läste breven tyckte Elisabeth Nilsson särskilt märka hur utelämnade människorna som flyttat över Atlanten kände sig när de fick meddelande om att nära och kära på Öland hade råkat ut för någon sjukdom eller avlidit.
– Ofta ses i breven en maktlöshet av att inte kunna ta sig hem när det hände något, det var ju inte bara att ta flyget hem på den tiden, säger Elisabeth Nilsson.
Ölandsfolk del 2 utkommer inom kort. Redan har Elisabeth Nilsson börjat arbeta med kommande bok i serien som skall handla om människorna i Borgholm och Mörbylånga.
– Stadsmänniskorna levde ett annorlunda liv än vad man gjorde ute i byarna, det finns många intressanta släkter att forska kring, säger Elisabeth Nilsson.