Hultsberg om Sjögrens poesi: ”Därför berör oss fåglarnas liv”

ÖLAND/VÄXJÖ

På fredag försvarar Peter Hultsberg sin avhandling ”Därför berör oss fåglarnas liv: Lennart Sjögrens poetiska livsförståelse” vid Växjö universitet.

Ölandsbladet har varit i kontakt med Peter inför disputationen. I intervjun berättar han varför det blev just Lennart Sjögren som hans avhandling handlar om.

När väcktes ditt intresse för Lennart Sjögrens poesi?

– Jag läste en tidskrift som hette Vår Lösen när jag läste teologi under det tidiga 70-talet. Sjögren återkom ofta som recensent, essäförfattare i den tidskriften. Men han publicerade även lyrik. Det var så det började. Med några års fördröjning kom jag i kontakt med hans diktböcker, först Havet, sedan de andra tidiga böckerna. Där fanns en naturlyrik som talade med Harry Martinson men som ändå ägde ett eget tonfall, och framför allt en reviderad syn på naturen och spelet i skapelsen. Jag tilltalades av poetens tilltal och poetens ärlighet.

Du har ju arbetat som präst (bland annat i Föra under några år) och lärare. När bestämde du dig för att läsa vidare inomlitteraturvetenskapen?

– Jag har nog alltid levt med uppfattningen att livet är en ständigt pågående skola. Devisen ”Lära för livet” är mer än vackra ord för mig. Ja, när började jag fundera på att forska i litteraturvetenskap? Jag vet faktiskt inte. Det är något som vuxit fram under åren. Jag har också (som när det gäller det mesta) haft turen att träffa människor som stöttat och uppmuntrat mig. Då är sällan något svårt. Jag tog först 80 poäng i svenska/litteratur och var inskriven vid litteraturvetenskapliga institutionen i Lund åren 1984-86. Sedan två år har jag varit engagerad på fullt allvar vid universitetet i Växjö.

Var det självklart att Lennart Sjögren skulle bli föremål för din avhandling?

– Säkert! Jag kände att jag behärskade hans texter, essäer. artiklar och poesi. Sen finns det en rad lämpliga metoder som går att applicera på hans författarskap som jag tilltalas av: tematisk kritik och ekokritik, till exempel. Men det är inte endast en monografi jag författat, inte endast analyser och tolkningar av teman hos poeten som läggs fram. Jag tycker att Lennart Sjögren är ett föredöme när det gäller att vara engagerad utan att retortiken fastnar i samtidens finmaskiga nät. Jag vill visa på ett exempel på hur man kan värja sig från att bli anklagad för att svära i kyrkan bara för att man inte jamsar med i det vanliga tugget.

Vad anser du kännetecknar Lennart Sjögren som poet?

– Han står med fötterna i det slags modernistisk lyrik som vuxit fram under förra seklet men bryter ny mark genom att till exempel förnya bildspråket. Vidare använder han sig av den retoriska frågan och dialogerna vilket innebär att man som läsare lockas in i dikten och själv får fundera över vad som avhandlas. När det gäller stark lyrik finns det naturligtvis sådant som utmärker dikningen men samtidigt behöver texten sällan rättfärdigas genom något försvarstal. Sjögrens poesi äger sitt eget uttryck och det har sådana kvaliteter att dikten i sig etsar sig fast. Han skriver om det mörka i tillvaron utan att läsaren dras ner i det svåra och han dubbelexponerar ljuset så att gränserna för vad vi empiriskt kan bevisa tänjs. Samtidigt står han i denna värld. Hans poesi är sinnlig utan att bli torftig. Vi förs med författaren till grönser som visar på möjligheterna att tillvaron är större än vad vi gängse (kanske) uppfattar. Han står också fri från vanetänkande och schabloner, vilket i sig är befriande.

Vilka är din viktigaste slutsatser i avhandlingen?

– Det är många gånger lätt att påstå något eller att motsäga detta något. Precis som ett mynt har två sidor. För eller emot. Ja eller nej! Men strängt taget är det ju myntet vi talar om. Hur komma vidare utan att bli flummig eller obegriplig? Sjögren är medveten om tillvarons många svårhanterliga frågor men han talar inte om dem med politiskt korrekta eller tidsenliga argument. För den som precis som Sjögren som vill engagera sig i politiken, etiken, djurrättsfrågorna, estetiken eller vad det nu är som engagerar oss, men som samtidigt inte känner för att stämma in i den för tiden rådande kören, kan inspireras genom att läsa dikterna. Ett sådant förhållningssätt är naturligtvis arbetsamt och det är lätt att bli missförstådd och att känna sig som om man står utanför den gängse gemenskapen. Men vem har inte tröttnat på att jämt och ständigt behöva säga självklarheter till intet förpliktande bara för att nästa halvår stämma in i vad som av något kollektiv utsetts till att vara det riktiga att tycka i den stunden. Sjögren vidgar och fördjupar perspektiven i tillvaron.

För en som inte läst så mycket av Lennart Sjögren, vilken diktsamling rekommenderar du som lämplig ingång till hans lyrik?

– Det är tre samlingar som i tre kapitel dominerar min bok. Havet (1974), Dagen före plöjarens kväll (1984) samt Fågeljägarna (1997). Dessa tre kan jag tänka mig visar tämligen väl vem Sjögren är och hur han skriver. Den tidigare i år utkomna klippboken där artiklar om konst och konsnärer samlats, Anteckningar om bilder, är också lämplig att ta del av. Det är genom att läsa essäerna av Sjögren som ljuset delvis faller lite annorlunda över dikterna och sådant som kanske bara anades framstår förklarat.

Vilken är din egen favoritdikt ur Lennart Sjögrens rika produktion?

– De flyger norrut om vårarna ur samlingen Havet är och har varit min favorit sedan jag läste den första gången. Jag har även lånat en versrad ur den dikten till boktiteln: Därför berör oss fåglarnas liv. En dikt av Sjögren som jag fascinerats av är Lantlig dansbana. Dikten ingår i Dagen före plöjarens kväll. I all sin konkretion är dikten mystisk och jag vet faktiskt inte vad den handlar om även om allt som beskrivs är tydligt som sakerna på bordet framför mig just nu. Under alla omständigheter är det ett exempel på det slags diktens eget uttryck som så ofta uppträder i Sjögrens diktning.

På fredag försvarar du avhandlingen i Växjö (opponent är Håkan Sandgren från högskolan i Kristianstad). Vad händer sedan – kommer du att arbeta vidare inom den akademiska världen?

– Jag har sökt en nyligen utlyst lektorstjänst i svenska på Stagneliusskolan. Om den tjänsten blir min kommer jag att fortsätta ungefär som jag arbetat under tidigare år med allt och inget inom mina olika utbildningar och tjänster, men i uppdraget ingår också att hålla kontakterna med forskningen och den akademiska världen. Jag kan tänka mig att en skylt med mitt namn på kommer att finnas uppspikad också de närmaste åren på någon dörr i Växjö.