Hasselberg på Waldemarsudde
STOCKHOLM
Även om den senaste tiden för min del ägnats Textila Juveler Sonja Hahn-Ekbergs unika smyckekonst, för närvarande aktuell på textilutställningen vid Ölands Museum Himmelsberga, så väcktes ändock tanken att bidra med några rader om skulptören Per Hasselberg. Han ägnas för första gången en stor retrospektiv utställning på Prins Eugens Waldemarsudde.
Han var en av Sveriges ledande skulptörer vid 1800-talets slut. Utställningen pågår till och med den 30 maj, men ett flertal verk ur prins Eugens konstsamling kan ses både inomhus och på sina fasta platser i trädgården även efter utställningen.
Det var när jag gick runt bland Per Hasselbergs verk och tog trappan ned till Stora Galleriet, som ägnades porträtt och målningar av Hasselbergs konstnärsvänner, som jag konstaterade att de även hörde till vår Per Ekströms vänner! Plötsligt befann jag mig öga mot öga med Ekströms magnifika Översvämning, motiv från Île St. Ouen, 1889, ett kärt återseende! Målningen lånade jag från Prins Eugens Waldemarsudde när jag förberedde utställningen Per Ekström August Strindberg för Millesgårdens nya konsthall.
Per Hasselbergs liv är kort, föds 1850 i Ronneby, Blekinge, dör redan 1894, efter hjärtproblem. Den något äldre Per Ekström, 1844-1935, överlever honom alltså många år. Så även Strindberg, 1849-1912, som de båda periodvis umgicks med.
Under 1876 begav sig både Hasselberg och Ekström till Paris, sedan de erhållit diverse bidrag. Hasselberg har snickargesällbrev på fickan, arbetat som ornamentbildhuggare, studerat och tilldelats bronsmedalj vid Slöjdskolan, gått på Konstakademiens förberedande skola och har nu erfarenhet av både ornamentteckning och skulptur. Han kommer att ändra sitt namn från Petter Åkesson till Per Hasselberg efter födelseorten, gården Hasselstad vid Ronneby. Han skriver in sig för studier bl.a. vid École des Beaux-Arts, han
möter den finske skulptören Ville Vallgren, också en av Per Ekströms nära vänner. 1880 antas en av Hasselbergs gipsskulpturer till Salongen, ett steg i karriären. Samma år påbörjar han modelleringen av Snöklockan, sedermera en av hans mest berömda skulpturer, 1881 ställs den ut i gips på Salongen i Paris och erhåller ett hedersomnämnande, av stor betydelse för honom. Nationalmuseum beställde Snöklockan i marmor. Den finns gjuten i brons på flera orter i Sverige, i Ronneby och t.ex. på Mariatorget i Stockholm. Men försörjningen tvingade Hasselberg bl.a. till att snida stolsben! Han vinner emellertid en tävling om förslag till fontänskulptur i Göteborg (för Brunnsparken), vilket lättar ekonomin och en kontakt etableras med Pontus Fürstenberg som blir hans mecenat och vän. Hasselberg antog också det ansvarsfulla uppdraget att gestalta det Fürstenbergska galleriet i Göteborg, i nära samarbete med skulptören Christian Eriksson och målande konstnärsvänner. Fürstenberg blir även Ekströms mecenat längre fram. 1884 ställs Hasselbergs bronsbyst av Ernst Josephson ut på Salongen, och samma år formulerades Opponenterna, initiativtagare bl.a. Ernst Josephson, som med många konstnärer, ett 80-tal, protesterade mot Konstakademiens stora inflytande över dem. Per Ekström hörde till de anslutna och året därpå arrangerades en utställning, Från Seinens strand, med ca 18 konstnärer som verkat i Paris. Per Hasselberg var pådrivande, också när det efterföljande Konstnärsförbundet bildades. Beträffande Ernst Josephson och August Strindberg kommer jag att tänka på Kalmar konstmuseums pågående utställning
Georg Baselitz (född 1938) och hans relation till Carl Fredrik Hill, Ernst Josephson och August Strindberg.
Prins Eugen och Per Hasselberg blev nära vänner 1888, när prinsen satt modell för en porträttbyst. Trots komna ur vitt skilda miljöer, utbildning etc. fick de stort ömsesidigt utbyte av varandra. Per Ekströms kontakt med prinsen är också omvittnad och väckte uppenbarligen Strindbergs avundsjuka, att döma av hans raljerande kommentarer.
På Världsutställningen i Paris 1889 belönades Ekströms sju verk med guldmedalj. En av dessa Översvämning, motiv från Île St. Ouen inköptes längre fram av prins Eugen. Om utställningen, han deltog själv med ett par pasteller, skrev han: Vår svenska afdelning tager sig verkligen rigtigt bra och artistiskt ut. --- Josephsons stora porträtt af litteratören Renholm hör verkligen till de bästa saker vi ha. Zorn har nog den största succèsen. --- Hasselbergs skulpturer får jag inte glömma, ty de äro verkligen alldeles bra. En flicka sittande i hopkrupen ställning och lekande med en groda är förtjusande. Hans byst af mig utmärkt.
Samma vår reser Per Hasselberg till Italien med vännen och medarbetaren, skulptören Christian Eriksson. Christian har huggit en del av Hasselbergs marmorskulpturer, även efter Hasselbergs död, t.ex. Näckrosen för Göteborgs konstmuseum. Hasselberg har yttrat om sin forne elev att han har mycket af mitt termperament i utförandet. Ett antal av Hasselbergs skulpturer har gjutits i brons, många av anrika Bergmans konstgjuteri i Stockholm. Flera bl.a. Snöklockan har i mindre format framställts i parian, ett marmorliknande material, vid Gustavsberg porslinsfabrik, först under namnet Snödroppen. Ävenledes Grodan och Såningskvinnan (som kröner fontänskulpturen i Brunnsparken Göteborg) har utförts i parian, den sistnämnda kallad Såerska.
Gjutningar av olika slag har bidragit till att Hasselberg nådde ut till många. I utställningen ingår mindre föremål i keramiskt material och parallellt även verk ur prins Eugens samlingen av Per Hasselbergs samtida konstnärskollegor.
I anslutning till utställningen publiceras boken Per Hasselberg i samarbete med Arena/Åmell Artbooks, med texter av Christina G Wistman, Åsa Cavalli-Björkman, Jessica Sjöholm Skrubbe och Annika Gunnarsson.
Lillemor Derr
