Hasse Svensson på Svalan

STACKETORP

Tillbaka på vernissagedagen i söndags för att ta fler bilder stod bilar för uppskattningsvis tre miljoner parkerade utanför, och i galleriet trängdes femtio pers och lyssnade till Hasse Svensson som efter fyrtio års övning i lärartjänst också är en benådad estradör.

Evenemanget var Michel Djanaieffs Konstrally som leddes av honom i bowler har (eller kubb) och randiga byxor. Vilken härlig PR för denna utställning, som är Hasses debut som friherre efter sin avtalspension från Novaskolan i Kalmar.

Vi har känt varandra länge. Hasse utbildade sig på Grundis i Stockholm (Grundskolan för konstnärlig utbildning) 1969-71, där min son Michael också studerade, fast han var sju år yngre.

Hasse läste se´n konstvetenskap på Frescati i ytterligare två år.

Det var i lärarbristens tider han tog sitt första vikariat som bildlärare 1974 när grundskolan byggdes upp – det var vi många som gjorde – och kompletterade se´n utbildningen 1981-82 på Konstfacks bildlärarlinje.

Öland lärde han känna genom släktskapen med en farbror som ägde en gård i i Vanserum på östra sidan. 1987 köpte han själv en stuga med tillhörande kalkstenslada i Mysinge, där han fortfarande har sin ateljé.

Hasse Svensson har alltsedan dess bidragit med många kreativa idéer till kulturlivet på södra Öland. Fast det öländska ljuset ger han inte mycket för som dragplåster för att locka konstnärer hit, det finns det på andra håll också. Det som enligt honom får många konstnärer att slå sig ner på ön är i stället möjligheterna till att få extrajobb, på Capellagården, på folkhögskolan och andra skolor. För på konst är det svårt att försörja sig.

Om Hasse hade varit tvungen att få inkomster motsvarande sin lön som bildlärare (300 000 om året) skulle han behöva sälja för 700 000. Goda gallerister som betyder mycket för spridningen tar i regel 40-50 procent, men så kommer ateljé- och materialkostnader till.

När han nu säljer några verk reser han också ofta strax till Frankrike eller Italien där han andligen också hör hemma, framför allt i perioderna 20- och 30-talet då modernismen utvecklades. Se på vernissagekortet som nyligen togs i Paris.

Han är den ende modernisten på Öland och kanske även i en större region. Det syns också tydligt på måleriet – inga landskap längre, utan abstrakta kompositioner, som ofta direkt eller indirekt hyllar vissa heroer ur modernismens historia.

Det är det språket han rör sig i. Och när han tilltalar sina idoler i titlarna som ”Hej Evert” så är det mer än en flört. Det är också en bekännelse till arbetssättet i måleriet. ”Man måste treva sig fram tills det osar hett”. Som också var det som Evert Lundquist brukade säga, enligt Ulf Linde (s. 338).

Bland de andra stora som Hasse Svensson samtalar med är Bærtling (”Hej Olle” i och II), Yves Klein,1928-62 (”Hej Klein” I och II) och Kazimir Malevitj 1878-1935, den store ryske teoretikern i 1900-talets konst som utvecklade den geometriska abstraktismen (i ”Hyllning till Suetin” – en yngre kamrat som ställde ut tillsammans med honom).

Bland andra, mera dolda, hänsyftningar kan nämnas Hasses ”Någons hund” som naturligtvis anspelar på Staffan Hallström (1914-76) som liksom Evert Lindquist också ingick i Saltsjö-Duvnäs-gruppen och vars målningar ”Ingens hundar” har satt bestående avtryck i den svenska kulturhistorien, inte bara i konsten utan också i dikten och musiken.

En av de bästa målningarna hade förresten den saligen avsomnade Barbro Danielson länge på sina väggar.

Det collageaktiga sättet att arbeta med vassa, ofta triangelformiga tillägg i hans målningar kommer också igen i det mycket rika tecknade materialet som han visar på uttställningen. Teckningarna (och lerskulpturerna) är hans ”morgonböner” (något som Isaac Grünewald använde och rekommenderade på sin målarskola till de yngre, bland dessa Ivar Morsing som berättade om detta för mig).

Här är teckningarna samlade och inbundna i bokform – så kallade

”Artists´ books”, som till formen liknar ”coffee table books” som man kan bläddra i, men med ett relevantare konstnärligt innehåll.

Böckerna innehåller upp till etthundra teckningar vardera och är gjorda med olika motiv och tekniker. Där finns till exempel härligt snabba kolteckningar av huvuden men också härliga tuschlaverade molnbilder över antydda landskap, men förstärkta med aggressiva, spetsiga triangelformer i akryl. De är signerade 2001, det var det året som USA började bomba Irak.

De 7-8 böckerna är utlagda utmed väggarna i den gamla lanthandeln.

Men tre av böckerna ingår också i det stora verket ”Komposition” som hänger rakt fram från ingången sett: tre kors gjorda av sjödränkt ek, med masker i mitten, därunder ett horisontellt objekt över hela bredden av verket – ett kleinblått hav med ett vertikalt föremål något till vänster, kanske en fyr men det står var och en fritt att tolka . Därunder hänger tre makrofotografier av de små huvudskissserna gjorda i lera som är uppställda nedanför tillsammans med de tre böckerna med hundra teckningar vardera som jag nämnde tidigare.

Hela verket är som ett altare och kan inte delas på. Då det ingår tio komponenter i verket är inte heller priset något att undra över. Det är möjligt att formen också går tillbaka på de utställningar som gruppen Chrysaetos i fjol hade i domkyrkorna i Skara och Linköping, men när jag frågar Hasse Svensson direkt är han dock rätt tveksam till att

utställningar visas i kyrkor.

Å andra sidan finns det också mindre skulpturer och målningar att köpa, en del till och med miniatyrer.

Det som utmärker Hasse Svensson är med andra ord hans kritiska sinne. Han faller inte för trender och trosföreställningar, det inbegriper även Olle Bærtling som han trots sin beundran ändå är tveksam till.

Om jag som kritiker skulle göra tolkningar av alla de trettio verken skulle de, vare sig sanna eller falska, bara vara förtuggningar av de mentala upplevelserna som jag hellre vill rekommendera besökarna arr skaffa sig själva. Men tiden är kort, utställningen pågår bara till den 16 maj.

ERICH SCHWANDT