Härlig konsert med BAO
Obehindrat rör de sig mellan rock och klassiskt. Vals och polska.
Det stannar inte vid professionalitet när det handlar om Benny Anderssons orkester, med sångarna Helen Sjöholm och Tommy Körberg.
Här finns också spelglädjen, engagemanget, spännvidden och viljan att involvera publiken.
Dansbanan i trä, som står uppställd mitt på borggården i Borgholms slott, är inte tom länge. Redan under första valsen fylls den av gifta par, väninnor, mödrar och döttrar som vill svinga sina lurviga i vals och schottis. Små glödlampor i olika färger omger dansbanan och skapar känslan av folkpark. Men på en helt annan musikalisk nivå.
De 16 medlemmarna i Benny Anderssons orkester var vänner innan orkestern bildades. Deras uppenbara glädje att spela tillsammans bidrar till den höga nivån. Benny Andersson själv sitter vid sin flygel och ser ut att bara mysa. När han inte är uppe och hoppar samtidigt som han spelar dragspel förstås.
Med en uppsättning instrument som undertecknad inte ens vågar börja med att räkna upp, tar musikerna med publiken på en resa mellan Sjostakovitj, Chuck Berry, Hep Stars och Abba.
Med sin vackra stämma har Helen Sjöholm en förmåga att trollbinda. När hon allvarlig och fullt fokuserad framför den nyskrivna Sommaren du fick får även den mest dansante tillfälle att stanna till och bara lyssna. I nästa stund är hon åter fylld av energi och lattjar med musikerna.
Tommy Körberg har en mer stillsam framtoning, men hans röst kräver å andra sidan inga större utsvävningar.
Konserten lyfter ordentligt när de båda sångarna tillsammans gör Det är vi ändå.
Även Kalle Moreaus bör nämnas. Till en början spelar han en undanskymd roll bakom blåssektionen. Men snart tar även han en given plats längst fram på scenen, bland annat i Beatrice och i en skrattframkallande duett med Helen Sjöholm.
Ungefär 4 000 personer trängs inne i slottet denna torsdag kväll. Till en början sitter många i stolar och på filtar, med framdukade picknick-korgar. Men när Benny Andersson under konsertens gång informerar om att många som köpt biljetter inte kan komma in på grund av antalet stolar, tar det inte lång tid innan de flesta har ställt sig upp.
Under konsertens fyra timmar märks det genomgående att Benny Andersson och de andra vill att publiken ska vara delaktig och inte bara stå och ta emot. Självklart är många med genom dansen, men också i sången. När det är dags för Tommy Körberg att sjunga Gamle svarten påstår han att han är för andfådd för att sjunga. Han ber istället publiken att ta över, och det gör de.
Publiken vill inte riktigt acceptera att det faktiskt är slut, när musikerna går av scenen för sista gången. Först när de starka strålkastarna tänds tvingas folket inse att det är dags att lämna showen.
