Gömda under snår och lövsly

BYXELKROK

De ligger mitt i samhället, kalkugnarna, de så kallade Duvugnarna, inom synhåll från omkringliggande hus, men ett fåtal människor vet vad som döljer sig i snåren under buskar och lövsly. Fyra kalkugnar som en gång i tiden var en viktig del av försörjningen i Byxelkrok.

Alrik Nilsson, ordförande i Böda hembygdsförening, en av eldsjälarna för bevarandet av bygdekulturen i Böda socken, berättar om hur han och sonen Mikael jobbar med att väcka intresset för alla de fornminnen av olika ålder och beskaffenhet som finns i socknen. Att Linné råkade resa genom Byxelkrok och Böda 1741, är en försynens skickelse, anser Alrik Nilsson. Nu kan man hänga upp intresset på vad han såg på sin Öländska resa.

En del har synliggjorts genom arkeologiska utgrävningar i Rosendal och på Skäftekärr men allt blir inte taget ur sin Törnrosasömn i brist på intresse och pengar. Restaureringen av kalkugnarna, ansvarar Länsstyrelsens kultur- och fornminnesenhet för och två experter är inkopplade på arbetet som ska skötas med största noggranhet, berättar Alrik. Fyra ugnar byggdes och alla ligger de gömda under ett tjockt och tätt snår av slån och lövsly.

UPPHÖRDE EFTER SKOGSUPPRORET

Det låg på kvinnornas lott att hämta stenen från dagbrotten med oxar och slädar eller vagnar, köra stenflisorna till kalkugnarna, de så kallade Duvugnarna som ligger i en rad i ett grönområde straxt utanför centrala Byxelkrok vid Kalkugnsvägens ände. Det är den största ugnen man gräver fram.

Kvinnorna släpade stenen till ugnarna där karlarna tog emot och travade för bränning med ved.

Sex hundra lass torrved gick åt vid varje bränning, Linné säger att veden som hämtades ur Bödaskogen var stormfälld och inte stulen som det påståtts. Det var ju inga stora kärror eller slädar som kom till användning, påpekar han, men det var ändå mycket ved. Karlarna vaktade ugnarna och matade in veden medan kvinnorna skötte det hårda slitet med stenen. Kvinnorna och barnen gick också vid skurringarna med oxarna. Barnen hällde vatten och sand på stenarna som slipades. Under tiden gick kvinnorna och flickorna bredvid oxarna eller satt på ekstocken som bar upp skurstenarna och stickade på strumpor medan de såg till att stenen blev slätskurad.

Efter bränningen släcktes kalken med vatten och användes vid murningen av de medeltida kyrkorna, slotten, herresätena, vanliga bostadshus. Kalkbruket är nu åter aktuellt vid restaureringen av de byggnader som finns kvar. Verksamheten vid Duvugnarna upphörde mer eller mindre i samband med Skogsupproret 11 mars 1850.

Då rensar man helt enkelt bort alla träd och buskar nu?

– Man kommer att vara mycket försiktig och inte ta bort all växtlighet. Det finns en hel del fruktträd som får stå kvar, en del odlade blommor från gamla boställen finns här också, dem kan man njuta av när slyet tagits bort. Från toppen av den största Duvugnen kommer man att få en fantastisk utsikt över Kroken och hamnen när vi fått bort det mesta av slyet här.

Hur ska man visa upp Duvugnarna?

– Vi ska få två skyltar som visar vägen hit och det är lätt att hitta. Duvugnarna finns vid slutet av Kalkugnsvägen.

Vilka visioner har du kring Böda sockens framtid?

– Vi borde arbeta tillsamman och göra gemensam sak för att få en attraktiv socken dit turisterna gärna kommer och som de gärna återvänder till.

Varför håller du på och jobbar så här, Alrik?

– Jag tjänar inte en krona på det här men vill föra fram de kulturella värdena i Böda socken. Jag gör det för att inte man ska glömma vår lokala kulturhistoria och de värden som ligger i att bo här och för att folk ska vilja besöka den här delen av Öland som turist. Jag jobbar ofta i motvind och ofta ensam men jag tycker att detta är så viktigt. Våra barn behöver sin historia, det är jag övertygad om.

Något mer du önskar dig?

– Jag skulle vilja att man knöt ihop alla strövstigar och vandringsleder som fanns här i Böda på Linnés tid med nyare leder och jag önskar att man gemensamt byggde upp en turistverksamhet i Böda socken, där alla byar gemensamt förvaltade arvet från förr och tog upp nya idéer för att locka hit nya bofasta och turister. Vi behöver all verksamhet vi kan få så inte Norra Öland dör ut. Vi har ett rikt kulturarv att ta vara på.